De försöker rädda Deadwood - med en annons

Än har det inte tagit Invasion-proportioner. Men Deadwoodfansen visar iallafall att de inte tänker tiga efter HBO:s beslut att låta tredje säsongen bli den sista. Tidigare har ju serieskaparen David Milch sagt att han ska försöka samla ihop de 60 miljoner dollar som krävs för en fortsättning, men det blir nog tufft.

I veckan satte så några Deadwoodfans in en helsidesannons i branschtidningen Variety där HBO-cheferna uppmanades att tänka om. Och här samlar de in namnunderskrifter. Tveksamt om det lyckas, men ganska sött.

Showtimes fantastiska terroristdrama kommer tillbaka

Alltså, det är möjligt att ni kände till detta men jag hade missat det helt: Showtime gör en säsong till av Sleeper Cell. Inspelningarna sker i LA i sommar och sen lär den få tv-premiär någon gång sent i höst. Enligt Showtimes pressmeddelande ska Darwyn och Farik vara klara för fortsättningen, men det är nog ingen avancerad gissning att även Ilija och Gayle dyker upp.

Fantastiska nyheter så klart. De tio avsnitten som sändes i vintras var en otroligt välpaketerad actionthriller med hjärna som satte terrorismen i ett sammanhang få (om något) underhållningsprogram gjort tidigare. Finalen öppnade ju också för en fortsättning så det är bara att hoppas att serieskaparna klarar av att hålla klassen. Hurra.

Ni som missat den här pärlan får förresten en ny chans under hösten när SVT visar första säsongen. Ta den.

Ofattbart att Veronica Mars fick en tredje säsong

Två saker slår mig direkt när jag studerar årsammanfattningen för tittarsiffrorna i USA. Det ena - Kanal 5:s inköpsavdelning är överlägsen i Sverige. Det andra - vilken jävla tur vi hade att det blir en tredje säsong av Veronica Mars.

Visst är det så att tittarsiffror inte behöver vara synonyma med kvalitet. Om inte annat så bevisas det av American Idols totala dominans på hemmamarknaden. Däremot är det så klart så att program utan tittare får svårt att motivera sin existens - oavsett vad tvkritikerna säger. Därför blir det nu helt uppenbart att fortsättningen av Veronica Mars får ses som en skänk från ovan.

Av 156 listade program i USA den här säsongen är det endast nio (9!) som haft färre tittare än deckardrottningen från Neptune med ett snitt på 2,3 miljoner. Till och med utbuade (och senare nedlagda) Freddie har haft tre gånger så många tittare. Okej, UPN som sänt de två första säsongerna av VM har inte full hushållstäckning, men siffran är ändå generande låg och blir det inte bättring relativt omgående i nya CW lär vi inte få se fler än de inledande 13 garanterade avsnitten av säsong tre. Oavsett vad de trogna fansen tycker.

Tittar man på programmen i topp av tabellen blir det lika uppenbart att Kanal 5:s inköpsavdelning gjort hemläxan. Av de tio populäraste serierna i USA sänds fyra i Femman: CSI, Desperate Housewifes, Grey's Anatomy och CSI: Miami. Starkt jobbat.

Producentens drift med Hasselhoff blev stor tv-sport

NBA-slutspelet i allmänhet, och matchserien Phoenix-Dallas i synnerhet är, om man bortser från sändningstiderna, den överlägset bästa tvsport som erbjuds just nu. Man behöver absolut inte vara basketnörd för att uppskatta duellen mellan Dallas übertysk Dirk Nowitzki och Phoneix lilla spelgeni Steve Nash. Som Champions leaguefinalens Ronaldinho vs. Thierry Henry ungefär, fast i bäst av sju.

Canal Plus kör ut de amerikanska sändningarna rätt av, och den stora fördelen med det här är att vi får allt kringsnack och de rätta kommentatorerna. Inför fredagens match satt till exempel Charles Barkley och Reggie Miller i studion - bara en sån sak.

Dessutom har TNT:s producenter stor känsla för humor. Nowitzki berättade inför matchserien att han brukar nynna David Hasselhoffs "I've been looking for freedom" för att lugna ner sig inför sina straffkast. Efter att panelen först diskuterat detta sjuka faktum roade sig den bildansvarige sedan med att slänga in gamla idolbilder på The Hoff från Knightridertiden så fort det blev ett lämpligt spelavbrott. Otroligt underhållande.

Kim Jong Il gillar Johnny Drama

Så här två veckor innan säsong 3 kickar igång har Johnny Drama gått och blivit pappa till en liten flicka. Vad som är väldigt kul med det här är att nedkomsten blivit en nyhet i Nordkorea (!).

Annat kul om Entourage är att HBO den här gången beställt 20 avsnitt, efter att de två första säsongerna varit 13 avsnitt var.
Det kan med andra ord bli en kul sommar ändå.
Entourage har premiär 11 juni.

Därför önskar jag att House fortsätter ha ont i sitt ben

Favoritserietorkan fortsätter att breda ut sig i takt med att sommaren kommer närmare. Senast att gå in i säsongsuppehåll är världens bästa läkarserie vars final var minst sagt underlig.

Det är inte utan att man blir nervös efter att ha sett sista avsnittet av House. Men det beror inte på scenen med det exploderande ögat. Den var ju döfräck. Nä, det är av två andra anledningar - dels bristen på kreativitet i manusarbetet när det visar sig att allt som hände i sista avsnittet var en dröm (!). House goes Dallas, liksom. Vi snackar ju ändå om serien som har återupprättat sjukhusdramats rykte.

Men, okej. Jag kan ta hela den grejen bara för det faktum att Greg Houses sjuka hjärna leker med galna robotmaskiner och äter lunch på en fisktacorestaurang när han är medvetslös. Vad som framför allt skrämmer är att House kanske kan komma tillbaka efter sommaruppehållet med ett friskt ben. Tydligen, det har jag läst någonstans tidigare men hittar inte nu, har Hugh Laurie själv fått problem med ryggen efter att ha haltat runt som krymplingen House i två säsonger. Och därför skulle serieskaparna valt att låta honom bli av med sina bensmärtor genom den här konstiga skottlossningsincidenten. Fattar de ingenting? Det är ju smärtan och bitterheten som gör Greg House till den största tvpersonligheten som finns just nu. Ta bort det och iallafall jag blir duktigt nervös.

Så snälla, snälla, snälla, säg att det inte är sant. Ta en för laget och bit ihop, Hugh Laurie.

Tre bra sätt att stilla VM-febern

Säsongsfinalen av House får vänta - med bara 16 dagar till avspark i Tyskland och efter bilderna av en skrattande Zlatan måste VM-febern tas om hand. Tur att det finns gott om medicin för den saken. Till exempel:

Offside (tidning)
Senaste numret kom ut i dagarna och är rekordspäckat med allt man behöver veta. Stora intervjuer med Ljungan och Kim, dokument om Tyskland och Holland och en guide till 49 VM-karaktärer från hela världen är bara början... 196 sidor fotbollsporr.

History of football - The beautiful game (dvd)
14 timmars fotbollshistoria nedplöjd på sju discar. Stjärnorna, skandalerna, mästerskapen, klubbarna... Allt man kan tänka sig.

The thinking fans guide to the world cup (bok)
Ungefär vad det låter som. Skribenter som Nick Hornby, Dave Eggers och Henning Mankell lägger ett mer intellektuellt perspektiv på alla deltagande länder i sommarens mästerskap. Finns att hitta på Pocketshop för en dryg hundring och rekommenderas varmt.

Dessutom kör SVT en Tema-Fotboll-kväll på lördag.
Och så träningslandskampar så klart Sverige mot Finland i morgon.
Abstinensen kan därmed stillas något.

24-finalen räddad från att bli spydålig

Alla olycksdygns moder är till ända. Efter 22 galna veckor blev det avslutande dubbelavsnittet av 24 nästan precis vad man ville ha. Men det var faktiskt inte långt till kräkskänslorna.

Då så, nu har jag äntligen bevittnat finalen av årets bästa thrillerserie - nästan ett dygn senare än planerat på grund av min dåligt inpassade semester. Jag har noterat att vissa i kommentarstråden till mitt förra inlägg tyckte det var bra eftersom de var rädda för spoilers. Därför är det väl bäst att betona här och nu att ni som inte sett avsnitt 23 och 24 i den femte säsongen läser vidare på egen risk.

Vi börjar väl med det positiva. För trots att förväntningarna var högt ställda efter en helt makalös säsong drogs man med direkt. Ett urval bland de många höjdpunkterna var ju:
*** Jacks maskinlikna instruktioner till ubåtens mekanikervalp i hur man lönnmördar en terrorist med kniv. Komplett med den sjuka detaljen att attacken bäst sker på 18 tums avstånd.
*** Jack i duell med Henderson ovanpå utbåten. Riktig westernkänsla, och kul att få se Bauer bli personlig när han äntligen fick hämnd över sina döda vänner.
*** Hur Mrs Logan och Aaron nästan, nästan möttes i en kyss. How sweet är inte den omöjliga kärleken mellan en presidenthustru och en halvdöd secret service-agent.
***Att Chloes exman dyker upp. Och att han visar sig vara en damskoförsäljande womanizer med expertkunskap i datakryptering. Undrar just hur de möttes första gången?
***Scenen där Keifer leker Judge Dredd med President Pussy som åtalad. Man satt bara och väntade på ett "I am the law", som tyvärr aldrig kom.
***När Bill Buchanan ger Chloe Edgars fotografi av dem två. Så fint, så fint.

Men. Ett tag där, när despoten Logan blivit bortförd, alla känner lycka och Jack hånglar upp Audrey (kan inte någon skjuta henne?) blev det för mycket. All tillrättalagdhet framkallade spysmak i munnen och hoppet om säsong 6 var nästan ute. Tur då att ett gäng arga kineser från säsong fyra kunde komma till hela seriens räddning. För även om jag kommer sakna Logan bådar flytten av CTU till mittens rike faktiskt gott. Synd bara att det dröjer till januari innan vi får se en hur det går.

Nedräkningen fortsätter - en dag kvar till finalen av 24

Det tar emot att behöva säga det. Men en död presidenthustru skulle kunna lyfta världens bästa thrillerserie ännu ett snäpp till nästa säsong. Därför håller jag tummarna för att Martha Logan får bita i gräset i morgon.

Själv befinner jag mig på resande fot och kommer därför på först nu att jag inte kan se 24-finalen förrän i morgon kväll. Snacka om dålig tajming! Här har man svettats igenom 22 veckor, och så dröjer upplösningen flera timmar mer än planerat. Spöstraff till mig själv.

Tills dess kan jag iallafall trösta mig och ladda med NY Posts intervju med Jean Smart (Martha Logan) där hon berättar att hon och Greg Iitzin (President Pussy) skrivit en egen bakgrundshistoria till sina karaktärer, för att göra porträtten mer levande.

"I think they were at one point, quite happy," she says. "I think she was the good young senator's wife, the good young congressman's wife and I think that they were both very idealistic. They were once a good team.

Sött.

Martha Logans förvirrade, och på senare tid desillusionerade, karaktär har liksom puttrat på i bakgrunden som en av de naggande behållningarna den här säsongen. Därför känns det ju lite bittert att sannolikheten att båda överlever finalens dubbelavsnitt får ses som väldigt slimma. Men måste jag välja blir det enkelt - ge oss änkemannen Charles Logan. Berövad från sin fru kan den megalomaniske presidenten bli en ännu större tv-personlighet. Dubbelsweet.

TV3:s expert förstörde guldfesten i hockey-VM

Okej här kommer det. Årets öppnaste dörr måste sparkas in. För jag fixar inte Jonas Bergqvist i ännu ett stort hockeymästerskap. Nu är det nog.

Det är lätt att förstå hur sportcheferna på Viasat tänkte den där gången för en massa år sedan. "Hmm, här har vi en snubbe med flest landskamper i Tre Kronors historia. Klart vi tar in honom som reporter - han måste ju veta precis hur spelarna känner och tänker".

Och det är möjligt att Jonas Bergqvist vet det. Shit, det är till och med högst troligt. Men det betyder alldeles uppenbarligen inte att han därmed utgör någon som helst sorts reporterämne. Nu gick det ju att leva med Bergqvists enfald när han under tidigare mästerskap hade ansvaret att bevaka de svenska avbytarna. Men i årets VM-turnering hade han dessutom av okänd anledning befodrats till expertkommentator bredvid antingen Åke Unger (i fortsättningen kallad Pest) eller Lasse Kinch (i fortsättningen kallad Kolera).

Det här var en roll som Leksands förre sportchef inte alls klarade av. Under hela mästerskapet har han i stället varvat plattityder till analyser som "väldigt rutinerat gjort" (när en svensk spelare slagit bort pucken ur egen zon i numerärt underläge), alternativt agerat pompomflicka med sina vrål över svenska målchanser. Värst av allt blev det dock efter söndagskvällens final när han fick för sig att ge sig ut på fältet. Beväpnad med en kameraman och en mikrofon intog han sedan världsmästarnas omklädningsrum för att ställa frågor.

Eller ja, frågor och frågor. Målvakten Johan Holmqvist ställdes mot väggen med ett: "Jaaa grattis Honken guud vad bra du var som höll nollan I EN VM-FINAL och mot tjeckerna till och med men det är klart visst hade du bra hjälp av utespelarna och de täckte ju skott så bra men ändå NOLLAN wow det här måste ju vara det STÖRSTA du varit med om någonsin grattis".

Nu blir det här förstås extra orättvist mot den skånske masen, eftersom SVT:s expertkommentatorer Nicklas Wikegård och Johan Tornberg har hållit såpass hög klass hela vintern. Att då försöka följa upp det när man kliver in på banan i maj kan inte vara lätt. Men det räcker ändå inte som ursäkt - om Viasat ska fortsätta behålla rättigheterna till ishockey-VM krävs det att man tar tittarna på allvar. Och då är steg ett att säga tack och hej till Jonas Bergqvist.

Höstens fem hetaste tv-nyheter

Det ser ut att bli en kul tv-höst. Veckan som gått har de amerikanska tv-bolagen presenterat sina nya tablåer. Här följer därför de fem på förhand piggaste nyheterna:

1) Studio 60 on Sunset Strip (NBC)
Aaron Sorkins återkomst till tv-världen är ju inte så svårt att bli peppad inför. Speciellt inte när namn som Bradley Whitford, Matt Perry och Amanda Peet medverkar i den här bakom-kulisserna-på-typ-SNL-serien. Det kommer att bli extra spännande att följa Chandler och Josh som någon slags dynamisk manusduo.

2) Smith (CBS)
Ray Liotta och Virginia Madsen - det räcker väl egentligen som motivering. Men okej, storyn om Liottas heistkaraktär som med sitt gäng åker landet runt och rånar banker med FBI i hälarna låter faktiskt rätt fräsch. Speciellt efter mardrömsusla Heist som välförtjänt lades ner efter bara några avsnitt.

3) Day Break (ABC)
Life on Mars blev en påminnelse om hur kul man kan ha med tidsbegreppen. Här är det en annan polis som, istället för att flyttas 30 år bakåt i tiden, tvingas leva om samma dag om och om igen till han löser mordet på en åklagare. Samtidigt måste han fixa sitt privatliv för att få se en ny dag. Har pitchats lite som Groundhog Day möter Jagad. Och det låter ju som en kul mix.

4) Andy Barker PI (NBC)
Andy Richter teamar upp med gamla radarpartnern Conan i en ny komedi om snubben som felaktigt antas vara privatdeckare och ändå bestämmer sig för att ta emot fall. Låter lite lamt, men hallå: Andy Richter och Conan. Det räcker så.

5) Traveller (ABC)
Två kompisar, vanliga snubbar, misstänks för ett terrordåd mot ett museum i New York. Tillsammans flyr de för att rentvå sig, samtidigt som deras mugshots sprids i landets alla tvsändningar. Inga stora namn inblandade men låter ändå lite kul.

Nu är det EXTRA klart - Veronica Mars får börja på college

Andas ut alla skeptiker - nu är det definitivt att det blir en tredje säsong av Veronica Mars. Men det visste vi ju redan.

När förra veckans säsongsfinal innehöll dialogskiftet "CW?" "It's a done deal" (fantastiskt snyggt) blev iallafall jag säker på att det skulle bli en fortsättning, men både i kommentarerna till mitt inlägg och i forumet hos de svenska Veronica Mars-fansen uttrycktes fortsatt sund kepsis. Onödig sådan, visar det sig. För nu skriver Ausiello att han fått mail från serieskaparen Rob Thomas med bekräftelse om att deckardrottningen får förnyat förtroende i den nya kanalen CW.

Beroende på tittarsiffrorna blir det 22 nya avsnitt med Neptunes finest, som kan förkortas till 13 om tv-cheferna inte är nöjda med uppslutningen.

Rob Thomas har för övrigt sagt tidigare att upplägget för den tredje säsongen kommer att bli lite annorlunda. Istället för en enda lång story-arc kommer det istället delas upp på tre längre minimysterier över typ sju-åtta avsnitt var.

Så där, frid och fröjd och alla är glada. Om någon nu trots allt fortfarande är skeptisk avtäcker CW sitt höstutbud imorgon torsdag. Själv sitter jag här och gör vågen under tiden.

24 laddar för nästa veckas slutstrid

En. Vecka. Kvar.

Nyfikenhet har onekligen sina nackdelar. För några veckor sedan kunde jag inte hålla mig från att läsa ett spoilermärkt inlägg om 24 av Michael Ausiello och blev därför blev inte heller sådär skönt förvånad när detaljen han avslöjat planterades i gårdagens avsnitt. Men skit i det. För här laddas det friskt inför säsongsfinalen. Gamla skurkar bryter sig ut, nya tillåts härja fritt och allt ser så där härligt hopplöst ut som det brukar göra inför stora sammandrabbningar.

Keifer Sutherland berättade i en intervju med Rolling Stone att han hört talas om ett collegegäng som uppfunnit ett nytt sätt att bli packade. Varje gång Jack Bauer säger "damn it" drar de en shot. Och med tanke på upplägget inför nästa måndag går det nog att säga säkert att de där killarna kommer bli kanon.

Om säsong sex sedan blir som Häglund hoppas återstår att se. Men jag håller med – Logan är alldeles för bra för riksrätt. I allafall än så läge.

Tom Sellecks musch – en given vinnare

På Canal Plus hemsida kan man just nu rösta på tidernas bästa filmochtvmustach.
Det här är årets lättaste val.
Klicka här för att rösta på Tom Selleck.

Vita husets final får oss tro på en ljus framtid

Kungen är död.
Länge leve kungen.

Finalen av Vita Huset blev väl ungefär vad man hade kunnat vänta sig. Finstämt, stråkfyllt med förhoppningar om en ljus framtid för alla inblandade. Så klart gick Jed Bartlet runt i korridorerna och tog farväl av hela sin stab. Och för att liksom understryka lite extra hur personlig och empatisk den avgående presidenten var fick han fråga en anonym kontorsslav hur hennes mamma mådde. "Hälsa henne att jag ser fram emot att träffa henne snart igen". Charlie fick sin chefs gamla tummade kopia av den amerikanska konstitutionen, Toby sin benådan och nytillträdde Santos ett brev med goda råd.

Men det viktigaste rådet, den viktigaste lappen var den CJ överlämnade till Josh. Liten, gul, med fyra bokstäver. WWLD. What would Leo do. Håll dig till det så kommer allt gå bra.

Den avlinde John Spencer/Leo McGarry blir därmed en person av bibliska mått, och när vi ser hur Josh slår sig ner bredvid presidenten i ovala rummet är det som om allt kan börja om på nytt igen. Landet är i goda händer.

Tillägg: Stephen Colberts hysteriska uppmaning till President Bartlet att benåda The A-team finns här.

Noterat en fredag: Lars-Åkes bluff vs Sonny Crocket på vita duken

*** Trots Lars-Åke Lagrells uttalande tidigare i veckan är tv-avtalet kring allsvenskan ännu inte klart. Jag skrev om den här såpan för ett par veckor sedan, och min inställning har inte förändrats sedan dess. Fotbollförbundets girighet och uppenbara avsaknad av omtanke mot fansen saknar motstycke. Klåpare.

*** Den nya trailern för Miami Vice-filmen (hittad via Bloggywood) höjer redan högt ställda förväntningar.

*** Veronica Mars (!) bloggar här. Missa inte att återuppleva Kristen Bells version av One way or another från första säsongen i mp3-radiospelaren i högerspalten.

*** SVT:s värvning av Sladjan Osmangic till deras VM-trupp kan bli ett genidrag. Men mer om det senare.

Öppet brev till Entourage's Jeremy Piven

Bästa Jeremy Piven,

Jag har gillat dig länge nu. Har till och med för mig att du var en av de få anledningarna att kolla på Ellen för hundra år sedan. Och för ett tag sedan såg jag en hel romantiskt komedi med Mandy Moore, bara för att du gjorde en roll som secret service-agent.

Framför allt gillar jag dock din roll som Ari Gould i Entourage, och ser verkligen fram emot säsong tre i sommar. För trots att resten av rollbesättningen är lysande, har det hela tiden varit du som stått ut med ditt nyansrika porträtt av den neurotiska, revirpissande, rövslickande, manipulerande hollywoodagenten.

Döm därför om min besvikelse när jag ser trailern för din nästa film Keeping up with the Steins där du gör precis samma roll fast anpassad för en mainstreampublik. Filmens tema - en judisk hollywoodagent som med hjälp av sina kontakter ska fixa en rekordprålig bar mitzvah till sin son och därigenom överträffa sin agentkollega - har du ju dessutom redan avhandlat i ett avsnitt av Entourage. Varför göra det igen fast sämre?

Jag förstår att det lätt att hamna i ett fack och bli typecastad, men allvarligt talat? Att göra en dålig kopia av din karriärs främsta rollfigur kan väl aldrig vara särskilt smart. Oavsett hur mycket pengar du tjänar på det.

Med hopp om att det aldrig upprepas/
Måns

Veronica Mars examen - en uppvisning i stor tv-konst

Först: Det blir en tredje säsong av Veronica Mars. Nu är det klart. It's a done deal.
Sen: Finalen av säsong två var inget annat än magisk.

Det kan vara lätt att ta till brösttoner efter en trevlig tvupplevelse. Ibland kan de i efterhand ses som lite överdrivna - exakt hur lysande var Al Swearengens samtal med det avhuggna indianhuvudet egentligen så här ett halvår senare? Eller Johnny Dramas replik: "I hope they have an omelet chef"? (Jo, okej då - den är fortfarande jävligt bra). Men när man som jag följt Veronica Mars vecka ut och vecka in i två säsonger är det faktiskt omöjligt att inte göra vågen åt gårdagens säsongsfinal.

Visst, jag hade nog listat ut vem det var som kraschade bussen, men från första till sista ruta blev det en 43 minuter lång njutning. Arcens upplösning, detaljer som spiller över från säsong ett, den obligatoriska face-offscenen, kärlek, planterandet av nya detaljer inför nästa säsong...

För jo, det blir en tredje säsong. Det står nu helt klart och sättet VM-skaparen avslöjar det, invävt i en kort dialogsnutt, var så otroligt jävla snyggt att jag ropade rakt ut i luften. Rob Thomas, du är inget annat än ett geni. Och jag har aldrig längtat mer efter hösten.

Hemska män får inte kolla på Fox

Det är okej med en inkompetent idiot till president, men inte med en OND inkompetent idiot till president. Det verkar i alla fall Rupert Murdoch tycka, för nu är det slut med crosspromotion i 24.

Detaljnörderiet kring världens bästa thrillerserie fortsätter. Tidigare den här säsongen har karaktärerna i 24 valt Fox News för sina nyhetsrapporter. Naturligt så, eftersom det är Fox som sänder och producerar båda programmen.

Men när President Pussy nu på senare tid tagit det fullständiga klivet till den mörka sidan, väljer hans first lady helt plötsligt att titta på CN3 - en påhittad nyhetskanal utan länk till Murdochs medieimperium. Fascinerande.

För övrigt finns en komplett (?) lista över påhittade tv-kanaler hos Wikipedia.

Jävla skit-Blogger

Funka nu då!

Viasats bombastiska marknadsföring är patetisk

I morgon tisdag ersätter TV6 ZTV i de svenska kabelnäten. Viasat slår av naturliga skäl på stortrumman i marknadsföringen, och marknadschefen Mathias Berg säger till Dagens Media att "Det här är något historiskt". Han ljuger så klart.

Att byta namn på ZTV, skippa musikvideorna och kasta in ett reseprogram med Peter Siepen och Tilde Fröling är givetvis inte en historisk händelse. Det är inte ens en händelse. Allvarligt talat, Mathias Berg?

För bortsett från Rocky och Drago - reseprogrammet där Peter Siepen och Tilde Fröling bland annat rider på strutsar - verkar det mesta i TV6 vara sig likt från ZTV-tiden. Det kommer fortfarande vara Seinfeldt, Simpsons och Champions League-fotboll bland annat. Lettermans Late Show fortsätter, och sportnördsåporna FCZ och HCZ byter inte ens namn. Men varför skulle de? Det här handlar ju bara om en ansiktslyftning för att få en vuxnare kanalprofil.

Historiskt? Kära nån.

BBC:s charmtroll på dvd om en vecka

I väntan på att andra säsongen får premiär någon gång under 2007 (håller på att spelas in just nu) kan vi se fram emot att BBC:s hyllade Life on Mars kommer i en dvdbox på måndag. Ni som missat den behöver således inte vänta på att SVT ska få tummen ur och bestämma sig om ett eventuellt inköp. Vårens bästa klipp. Lätt.

Bra och dåliga sätt att avsluta en serie

Just nu råkar det vara ovanligt många långkörare till serier som avslutas. Alias, That 70's Show, Charmed, Will & Grace och 7'th Heaven (även om det ryktas att den får en fortsättning) är några exempel. Just därför har Zap2It en rätt rolig sammanfattning av bra och dåliga finalavsnitt genom tiderna.

Cheers, Mash och Johnny Carsons The Late Show tillhör alla den tidigare kategorin, medan Seinfeld och Arkiv X är några med usla finaler. Hela listan finns här.

I svensk tvhistoria finns det väl egentligen bara en serie med en final värd att komma ihåg. TV4:s tvåldrama Tre Kronor vars manusförfattare verkligen plockade fram kreativiteten till sista avsnittet. De lät helt enkelt Per Ragnars galne präst spränga alla medverkande, för att en krystad comeback aldrig skulle kunna bli möjlig. Se det som ett tips, kära 7'th Heavenproducenter.

Tittarna de stora vinnarna när kanalerna jagar reklampengar

Majsweeps sveper just nu över de amerikanska kanalerna som en orkan med förträfflighet. Tittarsifforna ska maxas, reklampengar ska tjänas. Och publiken är den stora vinnaren.

Först ut med något spektakulärt var House som den här veckan levererade ett helt knäckande dubbelavsnitt. I vanliga fall hade det ju räckt med den underbara repliken "Wooo, let's call Jack Bauer" och en ovaligt raffinerad kamp mot klockan för att jag skulle gå i spinn, men nu var det så mycket mer att glädjas över. Speciellt skådespeleriet.

Hela ensemblen agerade som om det vore på liv och död. Speciellt Omar Epps som fick visa att han kan vara briljant. Vanligtvis gör han ett utmärkt jobb som den stolte och ifrågasättande Dr Foreman. Men när han nu fick chansen att spela ut hela sitt register när han själv blev patient var det bara att njuta. Jag har sagt det förut, och det är bara att säga det igen: House knäcker allt annat just nu.

Men det är inte bara på Princeton-Plainsboro det händer stora saker. Framöver ser vi så klart fram emot finalen av 24, att Veronica Mars tar studenten, att ta farväl av Vita Huset och mycket mycket mer. Sen ryktas det om att det faktiskt ska hända något överhuvudtaget i Lost. Tro't den som vill.

Dagens fynd - Magnumklockan från Ebay

Jag vet inte vad det är som får mig att gå igång - om det är mixen mys/action, användandet av voice over, Tom Selleck eller bara nostalgi. Men faktum är att Magnum PI fortfarande är en av mina absoluta tv-favoriter.

Inspirerad av det faktum att fjärde säsongen äntligen trillade ner i min brevlåda i går (fyra veckor försenad) satte jag mig därför och ebaysurfade Magnum-memoribilia. Och dröm om min glädje när jag hittade den här fräsiga klockan. Fjorton bucks. Som hittat! Nu återstår bara utmaningen att övertyga kära sambon om att den gör sig bra på vår köksvägg. Lycka till, önskar jag mig själv.

Det är detaljerna som gör det

Åh, jag älskar verkligen när tvseriemakarna slänger in små påskägg till tittarna. Hintar och ledtrådar i detaljerna som egentligen inte för handlingen vidare, men som ändå ger bekräftelse när man kollar upp dom.

Visst var det ABC som var först med den fejkade webbplatsen för flygbolaget i Lost. Ryktet om hur man skulle klicka på kabinkartan enligt den berömda talsekvensen från serien spreds snabbt på diverse fansajter för något år sedan. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var man fick se den gången, antagligen var det inte speciellt mycket, men minns iallafall ahaupplevelsen.

Det senaste exemplet är från Veronica Mars - så klart - där ett par internetdomäner i mailadresser flashar förbi i en scen. När man sedan kollar upp dessa domäner på riktigt länkar de båda till den officiella VM-sajten på UPN:s hemsida. Egentligen en smal sak, men oj så snyggt.

Rädda Veronica Mars - med ett mail

Veckorna innan presentationen av den nya kanalen CW:s programschema blir nervösa. Även om förhandsrapporterna varit försiktigt positiva, känns det som 50/50 att Veronica Mars får en tredje säsong. Trots fans som närmast trekkielikt propagerar för en fortsättning. Men nu finns det iallafall ytterligare en metod att försöka påverka genom.

Det är nöjeskanalen E! som kommit till finalen av sin årliga tittaromröstning SOS - Save one show. Ur ett antal serier vars framtid är osäker, har fem finalister nu tagits fram. De aktuella är, förutom VM, Everwood, One tree hill, Supernatural, och What about Brian. För att visa sitt stöd för någon av dessa skickar man bara ett tomt mail med seriens namn i ämnesraden till tvdiva@eonline.com.

Neptunes finest vann samma omröstning förra året, och fick ju som bekant en andra säsong. I år är tittarsiffrorna fortsatt svaga, och det är väl ärligt talat inte så där skitstor chans att kanalbossarna bryr sig om en mailomröstning. Men vad gör man inte för att få chansen att se deckarprinsessan gå på college.

Nya sitcoms klarar inte av att hålla ribban

Att vara rolig är ingen konst. Svårigheten ligger i att vara rolig – konstant. Något som blivit uppenbart när man studerat utvecklingen av årets nya sitcoms.

Till och med min personliga favorit How I met your mother har gått igenom en svacka efter en lysande inledning. Från att i början av säsongen experimenterat med formen, använt Bob Saget som berättarröst och brutit upp kronologin, återgick man oförklarligt nog till formulär 1A. Dessutom lät man den stora behållningen Neil Patrick Harris ta ett kliv tillbaka. Jag fattade ingenting. I de senaste två avsnitten har HIMYM dock börjat hitta tillbaka till något som iallafall liknar den charmiga starten.

Julia Louis-Dreyfus nya The new adventures of old Christine är ett annat exempel. Det inledande dubbelavsnittet fick hela nöjesvärlden att utropa Seinfeldförbannelsens död, men sedan dess har det gått ordentligt utför kvalitetsmässigt. Borta är all den fysiska komedi som Louis-Dreyfus stod för, och i stället verkar det handla mest om återanvända skämt. Visserligen verkar tittarna stanna, men bara en sådan sak som att kalla in Wanda Sykes (världens tråkigaste kvinna) i en återkommande gästroll tyder på synnerligen dåligt omdöme.

HIMYM har redan fått klartecken för en andra säsong, och det är nog ingen vågad gissning att CBS förnyar även Christine. Men det är nog bäst att båda författarteamen skärper sig. Minns hur det gick för Joey.

Världens bästa brillor tar ett kliv i 24

Efter förra veckans chockfest var senaste 24 en chans att andas lite. Men precis som tidigare den här säsongen är det birollskaraktärerna som gör det. Superlativen om Chloe börjar ta slut, även om det var minst sagt fint att se henne gå loss med en tazer. Däremot har det pratats för lite om Mike Novic.

President Pussys cheif of staff har varit med sedan säsong ett, och nu när Aaron Pierce verkar vara borta är det han som är veteranen tillsammans med Kiefer. Alltid rationell med nationens bästa för ögonen och med ett par glasögon to die for har han, om man nu ska leta fel, faktiskt varit sorgligt förbisedd under stora delar av femte säsongen. Nu när Novic till slut börjar bli misstänksam jublar jag över den allt större roll han får spela.

En annan grej: Peppen inför det avslutande dubbelavsnittet var redan ofantlig. Om min favorit Michael Ausiello dessutom har rätt i den här spoilern (klicka och scrolla längst ner på egen risk) så... Ojojoj.

11 juni är ny tvnationaldag

Bränn badbyxorna. Sälj grillen. Spika igen balkongdörren och hyr ut sommarstugan.
11 juni börjar HBO sända tredje säsongerna av både Deadwood och Entourage. Så om Zlatan&Co floppar kan vi iallafall glädja oss åt en sommar med Ari, Wu, Drama, Swearengen, Turtle och E.B igen.
Det kommer bli fantastiskt.

Femmans lågbudgetproduktion utklassar Sportspegeln

Det har länge varit ett mysterium hur SVT:s Sportspegeln kan vara så fantastiskt uselt. Söndagkvällar, 45 minuter, massor att rapportera om, stora resurser. Ändå blir det direkt plågsamt varenda vecka.

SVT-sportens flaggskepp lider helt klart av public serviceuppdragets rapporteringsplikt. Något som avspeglar sig i att nyhetsvärderingen ofta blir helt absurd; Henke avgjorde El Clàsico, Foppa gjorde fem mål på Detroit? Nä, morgonens skidskyttestafett i Rhupolding, eller Hyltes damvolleyguld är mycket mer intressant. För att inte tala om all jävla multisport.

TV4:s söndagssportsändningar är bara en halvtimme och tvingas därför vara rappare och mer fokuserade. Med den stora kanalens resurser bakom sig är det heller inte konstigt att det mer koncentrerade Sporten länge utklassat sin konkurrent i SVT. (Hallå, de vinklar ju sina inslag. Bara en sån sak.)

Vad som däremot är konstigt att till och med Kanal 5:s lågbudgetproduktion Liga Europa lyckas så bra där stora mäktiga SVT missar. Till inköpta nyhetsbilder från helgens fotbollsmatcher resonerar programledaren Tommy Åström med expertkommentatorn Pelle Blohm, och ibland någon inbjuden gäst. Samspelet Blohm-Åström är utmärkt, analyserna är ofta givande, och varje sändning är hundra gånger mer levande än Sportspegeln.

Dessutom tänker redaktionen till när de ibland flyttar utanför studion. Som i går: ett alldeles utmärkt inslag där en reporter hängde på Arsenallegendaren Anders Limpar till gamla hemmaarenan Highbury för att säga farväl. Egentligen världens lättaste grej - klart att Limpar gillar att få lite tvtid och berätta fotbollsminnen på Highbury som snart ska rivas. I sällskap med den gamle folkkäre spelaren kommer dessutom kameran åt omklädningsrum och skrymslen som allmänheten aldrig får tillgång till annars.

Till en kostnad av att skicka tre personer till London lyckas alltså Liga Europa skapa ett inslag som är oväntat, aktuellt, roligt och intressant. Det konstiga är inte att Femmans redaktion lyckas producera något sådant. Men samtliga är punkter som Sportspegeln inte prickat in på länge. Och det är helt sjukt.