dumburken

Roomservicekillarnas nya - bara helt fantastisk

2007-02-23T02:23:00.000+01:00

Vem kunde trott det.
Kanal 5 skickar två hantverkare till Etiopien, och resultatet är den mest angelägna svenska teveproduktionen på väldigt, väldigt länge.

Storheten med Hello Africa är först och främst alla fel som produktionen råkade ut för. Poängen var ju från början att bara skicka ner Roomservicekillarna Mattias Särnholm och Johnnie Krigström till Etiopien och filma när de smällde upp en skola åt Unicef på åtta veckor. Lite som ett mer exotiskt Roomservice, typ. Men eftersom de praktiska och byråkratiska skillnaderna mellan Stockholm och Addis Abeba, föga förvånande kanske, är enorma blev hela produktionen snart ett enda stort kaos.

De två folkhemsfavoriterna till hantverkare följs istället när de allt mer frustrerat försöker lösa problem efter problem som de egentligen inte borde syssla med. Samtidigt som Jarowskiproducenten på plats ligger och feberyrar efter nån amöbasmittad middag, och försöker komma på sätt att rädda produktionen. "Vi kanske kan flyga ner Fredrik och Filip en vecka, och sen Dr Alban veckan därpå...". Innan han plötsligt får det geniala infallet att tvinga Mattias och Johnnie att agera statister i en av Etiopiens mest kända artisters musikvideo. (Artisten själv tror dock att svenskarna är ett nyhetsteam och vill att de filmar honom så han kan brejka i Sverige också). Mötet, när de förbannade hantverkarna återkommer till producentens hotellrum där han ligger under myggnät och svamlar, var fantastisk tv.

När dessutom den här Dagens Media-realismen blandas upp med hjärtskärande episoder, som när en Etipoisk kvinna försöker ge bort sin brorson och fosterbarn till en oförstående och chockad Mattias... Då råder det ingen som helst tvekan om att Hello Africa är det enda svenskproducerade tv-program ni behöver se den här säsongen.

EXTRA: Life on Mars tillbaka om en vecka

2007-02-07T02:36:00.000+01:00

Sam Tyler, vi har saknat dig.
Ställ alarmet, plocka fram kalendern, avboka allt.
På tisdag (13 februari) kör BBC äntligen äntligen äntligen igång sjukt emotsedda andrasäsongen av Life on Mars.

SVT visar ju de inledande åtta avsnitten nu, så jag ska inte säga för mycket.
Men det kommer att bli kalas - 70's style, det kan vi vara säkra på.

SNL:s Dakota Fanning-sketch var helgens roligaste

2007-02-06T14:38:00.000+01:00

Kors i taket!
Saturday Night Live var roligt i helgen.

Att nuvarande SNL-uppställning inte är en av de bättre genom tiderna, är väl knappast någon hemlighet. Tina Fey lämnade efter förra säsongen (för att satsa på 30 Rock) och hon var väl egentligen den enda anledningen att kolla sedan Will Ferrell hoppade av 2002. Jag menar; Will Forte, Bill Hader och Kenan Thompson i all ära, men de är inga Eddie Murphys eller Bill Murrays.

Men. I helgens program (gästat av Drew Barrymore) visade det sig att SNL fortfarande kan vara riktigt lysande. Först den här sköna 80tals-jympingvideopastischen, med makalöst träffsäker grafik.
Men framförallt Amy Poehlers vansinnigt roliga Dakota Fanning-parodi. Sketchen där världens mest lillgamla skådespelare får en egen talkshow, och hur hon i samtalen med andra barnskådespelare kastar in brådmogna referenser hittar ni här. Fantastiskt.

Förresten verkar det som om NBC lagt ner sitt krig mot YouTube, och börjat lägga upp egna filmer där. Det var verkligen på tiden.

Superbowlextra

2007-02-05T00:23:00.001+01:00

Magiskt ögonblick under Superbowlsändningen alldeles nyss:
Joey Lucas simultanteckentolkade Star Spangled Banner på innerplanen.

Wow.
(Okej, Chicagos touchdown DIREKT var rätt häftigt den med....)

Nya Veronica Mars är ett satans haveri

2007-01-24T16:06:00.000+01:00

Så jävla typiskt.
Efter en förbluffande svag inledning av tredje säsongen står det nu klar att Veronica Mars kommer att bli ä n n u sämre.

Jag har, ända sedan starten, varit otroligt förtjust i den här crime-noir-pärlan och envist hyllat skaparen Rob Thomas genialitet och detaljskicklighet. Det var ju också nära att det inte skulle bli fler än två säsonger, så när nya CW gjorde klart med en tredje säsong visste min glädje inga gränser. Perfekt - en nischad ungdomskanal som fattar storheten i Veronica Mars och låter producenterna utveckla konceptet ytterligare.

Så blev det ju förstås inte. Redan tidigt in på collegeåret blev det uppenbart att den nya kanalledningen ställt krav för VM:s fortsatta existens. Spetsigheten, svärtan och de smartaste popreferenserna slipades bort till förmån för en "bredare", mer lättillgänglig bubbelgumsprodukt. Okej, en helt acceptabel sådan ändå eftersom karaktärerna/skådespelarna (i synnerhet Kristen Bell och Enrico Colantoni) är så bra. Och tredje säsongens nya upp-pimpade vinjett är en av de snyggaste på tv just nu. Men slutresultatet är likafullt sämre än tidigare.

Nu läser jag dock på TV Squad att den nyligen påbörjade miniarcen blir seriens sista. De fem avslutande avsnitten kommer att vara helt fristående sedan säsongen förkortats med två. Ut kastas allså allt vad långsiktighet och modern tv heter. Trogna tittare som investerat tid och engagemang i karaktärernas utveckling blir behandlade som luft. Shit, det kommer ju bli Pang i Plugget av det.
Haveri!

Giganternas möte

2007-01-19T15:53:00.000+01:00

Det var tänkt att bli ett historiskt möte i två ronder.
Stephen Colbert vs Bill O'Reilly.
Men i efterhand är det bestående intrycket mest ett... jaha.

Alltså, det var ju ganska självklart att gårdagens avsnitt av The O'Reilly Factor och The Colbert Report inte skulle nå upp till de höjder Stephen Colbert uppnådde som värd för Korrespondentmiddagen i Vita huset. Att det är vassare att framföra knivskarp Bushsatir två meter från presidenten själv än att möta den ultrakonservativa tv-pajas man karikerar, kändes ju givet.

Men jag hade faktiskt hoppats på mer än vad de två mötena i går ändå gav.
Colbert kallade det själv: "The greatest tv-crossover since The Flintstones met The Jetsons". O'Reilly å andra sidan uppmanade sina tittare att "gömma barnen".

Sen blev det ändå mest en massa O'Reillygnabb om hur Colberts namn borde uttalas ("Jag har minsann pratat med din lågstadiefröken och hon har berättat...") och inte så mycket mer. Jo förresten. När Colbert skulle presentera O'Reillys senaste bok var det förstås hypergenialt att låta rabattklistermärket från Barnes&Noble sitta kvar över FOX-ankarets ansikte på omslagsbilden.

Roligast av allt var dock eftersnacket på Fox när O'Reilly försökte reda ut varför Colbert och Jon Stewart nått sådana framgångar och en Fox-tant kom in i rutan och gratulerade sin kanalkollega. "Det är väldigt generöst av dig att bjuda in din FIENDE från det kulturella KRIGET till ditt framgångsrika program".
Jisses.

Tre klipp för att stilla Lettermanabstinensen

2007-01-17T11:49:00.000+01:00

I väntan på att TV400 ska börja sända Letterman (Viasat har ju sjukt nog låtit TV6 bli av med ett av få sevärda program) Youtubesurfar jag några klassiska ögonblick.

Den här top-10-listan över favoritögonblick med George W Bush är ju till exempel hysterisk.
Och Frank Caliendo var klart roligast under "Impressionist-week".
Slutligen går det inte att glömma programmet efter Johnny Carsons död. Och att den gamle mästaren skrivit alla skämt i inledningsmonologen (även om jag inte hittar just det klippet utan får nöja mig med hyllningsmontaget).

Sen tror jag ju faktiskt att TV400-flytten kan bli riktigt bra. Noterar att det är slut på misshandlandet av TLS som på senare tid sänts långt efter midnatt. Ny sändningstid 22.55.
Premiäravsnittet i nya kanalen bjuder dessutom på alltid, alltid, alltid lysande Amy Sedaris och Ryan Adams. Bara en sån sak.

Ju större desto bättre

2007-01-13T17:05:00.000+01:00

Eftersnacket har varit oförtjänt ljumt, för faktum kvarstår; Rome var en av förra årets absolut största tv-upplevelser.

Därför är det med glädje i hjärtat jag konstaterar att säsong två har premiär på HBO imorgon. Trailern som man kan hitta här säger i och för sig ingenting överhuvudtaget. Men så länge serieskaparna bakom världens dyraste tv-produktion förstår att fortsätta fokusera på förhållandet mellan Vorenus och Pullo kommer det bli kanon.
Toga, toga, toga!

Texaskidsen knäcker det mesta just nu

2007-01-11T16:43:00.000+01:00

Tillbaka som om inget hänt.
Men det var onekligen ett tag sedan jag postade något här, och trots att jag själv aldrig känt att jag lagt ner bloggen så var det väl bara så att jag inte hade någon lust att uttrycka något. Även om jag så klart fortsatt kolla på tv-serier i min tysthet, och kommenterat andra inlägg lite här och där. Nu är jag iallafall här igen, och jag hoppas att det är för gott.

Först hade jag tänkt att skita i den helt men genom utmärkta Markus Kylén har jag nu fått upp ögonen för NBC:s genomsuveräna Friday Night Lights. Och gamla Chicago Hope-skådisen Peter Bergs tv-adaption av sin egna highschoolfilm från ett par år sedan överträffar faktiskt alla förväntningar.

Delvis tack vare imponerande storylines som sträcks ut långt över avsnittsgränserna, och som får ta tid och plats, men även för det snygga fotot - grovkornigt och handkamerafilmat med skakiga klipp som ger en väldigt dokumentär känsla. Framförallt är det dock de unga skådisarna som imponerar mest. Det är faktiskt löjligt befriande att ryckas med av deras porträtt av riktiga människor - fjärran från pastellplasten i till exempel The O.C. (som ärligt talat inte varit ens i närheten av okej efter den här scenen).

Ta Zach Gilfords roll som den nervöse, stammande och fantastiskt plikttrogne quarterbacken Matt Saracen till exempel. Gilfords sätt att porträttera den här 16-årige unge mannen och hans försök att balansera livet med en dement farmor, skola, fotbollen, jobb – och dessutom försöka fixa den första kärleken... Det knäcker så hårt att det är sjukt.

Tittarsifforna för FNL har dock sugit rätt hårt hela säsongen (snitt på typ 5 milj) - men precis som för Studio 60 visar det sig nu att seriens fans "tivoar" den i större utsträckning än andra serier och att fler än vad som tidigare varit känt faktiskt kollat. FNL har också fått klartecken till en hel säsong. Hur det blir i fortsättningen är väl mer osäkert men missa för guds skull inte den juvel som trots allt finns här.

Två nya seriepremiärer som iallafall lovar gott

2006-09-21T17:03:00.000+02:00

Höstpremiärerna duggar tätt nu, och även om det är svårt att trumfa Aaron Sorkins comeback så ser det helt klart lovande ut. Gårdagens Jericho och Kidnapped visar båda klara ansatser till kvalitet - även om det är birollerna som lyfter dem.

Jericho först är CBS Lost-kontring. En stad i Kansas isoleras efter vad som verkar vara minst två atombombsattacker mot USA. Oroliga invånare ska nu försöka ta reda på om de är de enda överlevande i landet, och de mystiska katastrofvibbarna gör det så klart omöjligt att inte tänka på ABC:s ö-drama.

Pilotavsnittet har dessutom klara kvaliteter, även om Scream-Skeet Ulrich i huvudrollen känns felplacerad. Gerald McRaney och Pamela Reed är dock sevärda som borgmästarparet stadsborna samlas kring. Jag tänker iallfall ge Jericho ett par veckor till.

Gårdagens andra premiär, NBC:s Kidnapped, kretsar kring en förmögen New York-familj vars son kidnappas. In kommer frilansagenten som lovar att göra allt för att befria honom, samtidigt som FBI försöker blanda sig i.

Även här känns huvudrollsvalet konstigt - Jeremy Sisto har ju inte direkt "det", men vad spelar det för roll när favoriten Delroy Lindo lyser upp varenda scen han är med i. Egentligen verkar Kidnapped i och för sig vara ett rätt konventionellt snutdrama, men efter att ha läst diverse förhandskollar så verkar det som om det finns en del annat spännande under ytan. Även de får ett par veckor till på sig innan jag avskriver dem helt.

Tv-konungens återkomst

2006-09-19T22:41:00.000+02:00

Det är klart nu.
Studio 60 on the Sunset Strip ÄR höstens tv-upplevelse.

Jaja, det är möjligt att jag personligen är lätt Aaron Sorkin-skadad för tillfället. Försommarens Sports Night-plöjande har nämligen följts av ett Vita Huset-maraton. Först The Bartlet Years-boxen från början (satan vad bra säsong två och tre är - helt sjukt...) och nu avrundar jag så smått med andra halvan av säsong sju som damp ner förra veckan.

Därför hittar jag ju så klart hur mycket som helst att jubla över i Studio 60-premiären. De återanvända skådespelarna (Whitford, Perry, Busfield (han har ju varit fantastisk i allt sedan thirtysomething!), Huffman), den grafiska formen (samma typsnitt som Vita Huset), West Wing-nicken i öppningssketchen... Lägg dessutom till Amanda Peet som kommer vara ett lite mirakel. Ja, listan går att göra lång.

Viktigast är väl dock ändå den där Sorkinska känslan som infinner sig i magen ganska omedelbart, och sedan hänger kvar hela vägen tills dess att Matt och Danny kliver upp på scenen för att hälsa på sin nya cast. Och därmed cementerar fast måndagar som min nya favoritdag under tv-hösten.

Jack Bauer på riktigt?

2006-09-11T12:32:00.000+02:00

Jack Bauer finns i verkligheten.
Iallafall hans arbetsplats.

Inför dagens femårsjubileum av terrorattackerna mot New York, besökte George Bush det nya antiterroristcentrat i Virginia. National Counterterrorism Center som det egentligen heter har varit jättehemligt länge, men i samband med presidentens besök släpptes även de första bilderna där inifrån. Och dröm om förvåningen när man då får se att stället ser ut som en kopia av CTU:s lokaler i 24.

Kolla själva - bilden här intill är alltså från NCC, inte CTU.
Helt sjukt.

Några andra premiärdatum

2006-09-10T15:43:00.000+02:00

Höstsäsongen smygstartade ju på riktigt förra veckan när tredje säsongen av House rullade igång.
Här några andra säsongspremiärer de närmaste veckorna (notera att listan är långt ifrån komplett):

Måndag 18 september:
Studio 60 on the Sunset Strip (säsong 1) - NBC
How I met your mother (säsong 2) - CBS
New adventures of old Christine (säsong 2) - CBS

Tisdag 19 september:
Smith (säsong 1) - CBS
Jericho (säsong 1) - CBS

Torsdag 21 september:
Grey's Anatomy (säsong 3) - ABC
Shark (säsong 1) - CBS

Måndag 25 september:
Heroes (säsong 1) - NBC

Tisdag 3 oktober:
Veronica Mars (säsong 3) - The CW

Eddie Izzard frontar FX nya dramaserie

2006-09-09T12:59:00.000+02:00

Eddie Izzard gör amerikansk tvseriedebut.
Hurra!

Kabelkanalen FX har verkligen rosat marknaden de senaste säsongerna. Först med fantastiska terrordramat Sleeper Cell (nu på SVT) och senast med André Braughers strålande comeback Thief.
Nu skriver NY Post att nästa storsatsning är The Riches - ett familjedrama om två gifta con artists som försöker passera som en vanlig familj.

Det stora glädjeämnet i det här är naturligtvis faktumet att Eddie Izzard spelar den manliga huvudrollen. Izzard har länge ansetts vara en av planetens roligaste människor, och om ni inte har sett vad han gjort tidigare föreslår jag att ni omedelbart kilar iväg och köper till exempel Dress to kill på dvd.

House tillbaka utan käppen

2006-09-07T13:37:00.000+02:00

Smärtfri? Check.
Glad och trevlig? Check.
Bryr sig om patienternas anhöriga? Check.
House är tillbaka.

Om man aldrig sett ett avsnitt tidigare hade det nog varit svårt att överhuvudtaget förstå tjusningen när tredje säsongen av Världens Bästa Läkarserie nu kickar igång. För precis som jag fruktade var den tidigare invaliden House nu symptomfri (nästan) efter att ha kommit på botemedlet för sina bensmärtor när han låg i koma.

För att liksom demonstrera detta extra tydligt ägnar han säsongspremiären åt att jogga, åka skateboard och springa i sjukhusets trappor. Hans tidigare cynismer är som bortblåsta, och när en multiinvalid patient kommer in till sjukhuset ägnar House till och med tid åt att få mannens anhöriga att känna sig bättre (otänkbart tidigare).

Okej att den nye House säkert funkar ett tag. Nyhetens behag, liksom. Men en av de stora poängerna har hela tiden varit kombinationen cyniskt rövhål och briljant tänkare. Att gilla någon som är hjälte och bad guy samtidigt. Att ta bort det tror jag är ett stort misstag.

Fast slutet lovar ju faktiskt en hel del. Dessutom vet vi ju inte - hela avsnittet kan ju varit en komatos dröm av en House som ligger kvar på behandlingsbordet.

Talkshowstjärnan - nu på Hornsgatan

2006-09-07T01:58:00.000+02:00

David Sedaris är mycket mer än Amys brorsa.
Nu finns han dessutom på svenska.
Hej förresten, det var ett tag sedan sist. Men nu är jag tillbaka, laddad med energi inför en spännande tv-höst. Och med ett teatertips som tar avstamp hos David Letterman.

En av mina absoluta favorittalkshowgäster (förutom Tom Selleck) har alltid varit David Sedaris. Första gången jag såg honom var hos Letterman, för typ sex år sedan när han lanserade boken Me talk pretty one day, och det var något i hans självcentrerade, akademiskt smådryga jättefjolliga sätt som direkt slog an en sträng.

Givetvis rekommenderas det mesta han skrivit (framförallt essäsamlingen Naked som är helt hysterisk. Men nu framförs dessutom ett par av hans texter för första gången på svenska, och ni som befinner er i Stockholm gör bäst i att besöka Teater Tribunalen på Hornsgatan där föreställningen Det sista ni hör av mig spelas under hela september. Den roligaste timme ni kommer ha på länge, jag lovar.

(Om det här verkade pretto... lugn, det är det inte. Och förresten kommer säkert nästa post att handla om typ vilket mailprogram Veronica Mars använder nästa säsong...)

CBS nya strategi - reklam på ägg

2006-07-19T17:13:00.000+02:00

De amerikanska tv-bolagen börjar onekligen förstå att använda den nya tekniken.
Redan förra säsongen började ABC webbsända några av sina populäraste serier och satsningen verkar ha varit en framgång.
Nu är det dock konkurrenterna som visar att de är en del av samtiden.

NBC låter Netflixabbonenter (Netflix är en filmuthyrare på nätet som går som tåget) förhandstitta på två av kanalens stora höstserier. Dels sjukt emotsedda Studio 60 on the Sunset Strip men även thrillerdramat Kidnapped. Allt för att skapa buzz veckorna innan premiärerna i tv.

CBS väljer dock en betydligt roligare väg. Med hjälp av en ny laserskrivare, egentligen avsedd för datummärkning, tänker kanalen trycka reklam för sina serier på 30 miljoner ägg. Dessutom ordvitsande sådan - typ: "CSI - Crack the case on CBS" eller "Shark - Hard boiled drama".

Fantastiskt, eller hur?

Camerons påhittade rekordfilm togs för sanning

2006-07-17T16:30:00.000+02:00

Åh, jag älskar verkligen när fiktion tas för verklighet.
Senaste exemplet finns här där någon dåre till nyhetsredaktör på MSNBC presenterar publiksiffrorna för senste Pirates of the Caribbean-filmen och konstaterar att den slagit Aquamans tidigare rekord.
Ni vet, Aquaman - den påhittade James Cameron-filmen från Entourage (som säkert skulle varit grym iofs - kolla bara här).

Emmynomineringarna saknar givna vinnare

2006-07-06T18:27:00.000+02:00

Så många namn, så många serier. Ändå känns det som om det första intrycket av 2006 års Emmynomineringar handlar om de som inte dög.

Hugh Laurie må vinna Golden Globes för rollen som Greg House - här platsar han inte. Vilket däremot Kiefer gör, igen. Okej, jag älskade femte säsongen av 24 men återigen - inte tack vare karaktärstolkningen av Jack Bauer. James Gandolfini saknas iofs också på listan (också fel) men det gör det ju inte mera rätt, eller hur.

Att juryn skulle överse Kristen Bell var kanske desto mer väntat. Antagligen skulle hon ändå inte ha något med slutsegern att göra, men jag hade iallafall uppskattat nicken åt Veronica Mars.

Och att inte Entourage anses tillhöra årets fem bästa komediserier är en fet skandal. Andra säsongen var inget mindre än ett mästerverk så när akademin kommer och påstår att Two and a half men var bättre blir det bara pinsamt.

Så. Slutgnällt. För visst fanns det bra val också.
Som att House nomineras som bästa dramaserie, att Jean Smart nomineras som bästa biroll i en dramaserie (Martha Logan i 24), att Michael Imperioli nomineras för bästa manliga biroll i en dramaserie (Christopher i Sopranos), Sleeper Cells nominering i miniseriekategorin och - så klart - Jeremy Pivens birollsnominering i komedikategorin.

Mest av allt jublar jag dock över Jamie Presslys nominering för bästa kvinnliga biroll i en komedi. Hennes tolkning av trailer trash har varit den enda anledningen att kolla på My Name Is Earl. (Men Megan Mulally lär ändå vinna för Will&Grace).

Hela listan finns här.

För guds skull, kolla in Sports Night

2006-07-05T02:16:00.000+02:00

Två säsonger. 45 avsnitt à 22 minuter. En ren fröjd.
Nu har jag äntligen kollat igenom hela Sports Night-boxen, och bugar ödmjukt inför Aaron Sorkins geni. För visst var det bra. Kanske inte bästa-serien-genom-tiderna-bra, men väldigt bra.

Alltså, för er som missat det: Sports Night var serien Aaron Sorkin gjorde innan The West Wing. Upplägget påminner väldigt mycket om efterföljaren - långa dialogavsnitt där karaktärerna avbryter varandra är ett exempel - med skillnaden att allt utspelar sig på en tvsportredaktion istället för i Vita Huset. Flera av bihandlingarna och skådespelarna återanvändes även senare i TWW och för mig som slutade kolla regelbundet när Sorkin och Rob Lowe slutade där blev till exempel Sam Seaborns efterträdare Will Bailey (Joshua Malina) en trevlig ny bekantskap här.

Det finns dock så mycket mer värt att nämna - samspelet mellan Peter Krause och Josh Charles, avsnittet där Casey går runt i solglasögon inomhus, William H Macys mustaschprydde ratingsexpert, nedläggningsnojorna, att Felicity Huffman kan vara så jävla bra...

Men för att välja en sak som exempel på Sports Nights storhet nämner jag istället Robert Guillaume som gör rollen som den Pulitzer Prize-vinnande redaktionschefen Isaac Jaffe. En bit in i första säsongen drabbas hans karaktär av en stroke och sakta men säkert får vi sedan följa hans väg tillbaka igen. Guillaumes sätt att skildra det här, nästan enbart med sin röst, är så knäckande bra att man häpnar. Hur hans sluddrande sätt att prata marginellt går mot "normalt" igen i takt med hans tillfrisknande, avsnitt för avsnitt är otroligt fascinerande. Egentligen bara en liten sak men i min bok ytterligare ett definitivt bevis över att det är detaljerna som skiljer mästerverken från dussinserierna.

Sports Night finns att köpa till exempel här och rekommenderas varmt.

Tre DVD-släpp som räddar sommaren

2006-06-27T16:45:00.000+02:00

Sommartorkan breder ut sig som en filt över tablåerna, både här och på andra sidan Atlanten. Tur därför att det gjorts en hel del bra dvdsläpp den senaste tiden. Till exempel:

Graven - Säsong 1. Jag missade det mesta när SVT sände, men det spelar ju mindre roll när alla avsnitt nu finns i en tvådiscsbox för en knapp tvåhundring. Grymt spännande, och framförallt apsnygg. Dessutom springer Göran Ragnerstam runt i ett par tonade glasögon.

CSI – Säsong 5. Avslutande dubbelavsnittet av Tarantino var ju en stor grej när det sändes. Men Grissom & Co är fortfarande den enda franchisevarianterna som faktiskt funkar. Nu även i region 2.

Rome - Säsong 1. HBO:s rekorddyra saga om manlig vänskap släpps, i vad som verkar vara en påkostad box, om en månad.

Dessutom - som tipsats om tidigare: Life on Mars, Entourage och Magnum. Så borde ni stå er till augusti.

Midsommarfotbollen förhoppningsvis räddad

2006-06-23T03:26:00.000+02:00

Måste först be om ursäkt för min bedrövliga uppdateringstakt den senaste tiden. Har knappt hunnit med att kolla ikapp mina favoritserier mitt i allt arbete, fotbolls-VM-tittande och Sports Night-boxplöjande (börjar fastna ordentligt nu, Kjell och Fredrik).

Nu har jag iallafall styrt upp tittningen av lördagens monstermöte med tyskarna. Midsommar firas i år på en ö i den Söderhamnska skärgården, men tack vare min nyinstallerade digitaltvadapter till laptopen ska vi nog kunna se Zlatan leka röven av stelbenta bayrare. Hoppas bara att det finns täckning.

Glad midsommar!

De har varit bäst och sämst i VM så här långt

2006-06-18T23:30:00.000+02:00

Tio dagar in i turneringen och det känns som om det är dags att komma med en delsammanfattning av hur tvfolket skött sig. Totalt sett har ju TV4 dominerat fullständigt. Med två undantag. Här är iallafall de tre höjdarna och de tre lågvattenmärkena från fotbolls-VM så här långt.

Höjdare
1) Sladjan Osmanagic - comic relief (SVT). Jag förutspådde att han kunde bli en drömvärvning redan innan VM och snacka om att han levererat. Påläst, vass, rolig. Tre egenskaper som han är ensam att inneha i Public Servicetelevisionens startuppställning.

2) Hasse Backe och Magnus Hedman - studioexperter (TV4). En drömduo. Backes buttra analyser och Hedmans förbluffande vilja att våga tala sanning om det svenska landslaget har tillfört Fyran en helt ny dimension. Dessutom grymt snygga när de lutar sig tillbaka i den där sköna skinngruppen.

3) Chris Härenstam - kommentator (SVT). Har tagit klivet fullt ut som det naturliga förstanamnet bland SVT:s kommentatorer. Lugn, säker med bra blick för spelet. Gör dessutom sina bisittare bättre. En fröjd.

Lågvattenmärken
1) Staffan Lindeborg - kommentator (SVT). Förbluffande usel. Tragglar in sig i irrellevanta detaljer, avbryter sina experter och kallar spelarna för fel namn. Envisas dessutom att kalla Zidane vid förnamn hela tiden. What's up with that?

2) Daniel Kristiansson - kommentator (TV4). Låter ALLTID jätteplågad, vilket i sig är en plåga att tvingas lyssna på. Trillar dessutom väldigt ofta i TV4-fällan - att försöka hajpa ett evenemang eller en match som lysande när alla som ser förstår att så inte är fallet. Som om det inte vore nog jobbar han i par med Pontus Kåmark. 'Nuff said.

3) Jonas Karlsson - krönikör (SVT). I kväll körde han nån slags Sex and the City-variant (tror jag?) och det var faktiskt så fantastiskt genomvärdelöst att man inte visste om man skulle skratta eller gråta. Bristerna i fotbollskunskaper skiner också igenom ordentligt och han tvingas sparka in hela korridorer med öppna dörrar (typ "England är ett bättre lag med Wayne Rooney" eller "Thierry Henry kan göra mål").

Utom tävlan
Patrick Ekwalls telefon - telefon (TV4). Presenterades i en dramatisk direktsändning med kommentaren: "På den här telefonen fick jag precis beskedet av landslagets presschef Tomas Saleteg att Zlatan INTE kommer att kunna spela mot England".
Roligaste stunden hittills under VM. Lätt.

Breaking News: Jack Bauer byter LA mot New York

2006-06-15T00:46:00.000+02:00

Ni som inte vill veta hur femte säsongen av 24 slutade gör bäst i att sluta läsa nu.

Har ni slutat? Bra.

Ni andra minns väl finalen från ett par veckor sedan - hur Jack Bauer misshandlades av ett gäng arga kinesiska agenter och sattes i ett lastfartyg med adress Mittens Rike. Men, men, glädjen över att få se CTU operera i Kina dödades dock strax därefter när en av seriens producenter krasst konstaterade att det inte skulle bli så. Problem med avstånden skulle vara en anledning - det skulle helt enkelt ta typ 75 procent av säsongen att flyga över Curtis, Chloe och resten av gänget.

Nu verkar det dock som om scenen ändå byts ut till säsong sex. Men istället för Beijing får vi nöja oss med New York - iallafall enligt Ausiello som idag citerar en av de exekutiva producenterna.

"Vi diskuterar möjligheten att spela in en del grejer i NY för nästa säsong", säger Joel Surnow till TV Guides rookiereporter. Dessutom avslöjar han att Jean Smart och Greg Itzin kan komma tillbaka som paret Logan. Ett synnerligen välkommet besked.

Nu börjar jag förstå Sports Night-hypen

2006-06-13T14:58:00.002+02:00

Kjell, Fredrik och alla ni andra: Tack för tipset om Sports Night!

Till slut blev nyfikenheten över ert peppande för stort så jag var tvungen att beställa hela DVD-boxen med Aaron Sorkins första serie. Nu har den kommit och även om jag bara hunnit kolla på piloten (galet mycket jobb, värmeslag och fotbolls-VM har inkräktat) inser jag redan nu att det här kommer bli en trevig bekantskap.

Återkommer med mer underbyggda åsikter när jag hunnit kolla igenom alla discarna. Hurra!

Gubbsjuke Woods förgyllde Entouragepremiären

2006-06-12T15:28:00.000+02:00

En av de sjukaste historierna i det senaste årets skvallerspalter är den om hur James Woods blivit tillsammans med sin typ revisors 20-something dotter. Gubbsjukt är liksom bara förnamnet. Men åh vad underbart det därför blev när Woods dök upp som sig själv i säsongspremiären av Entourage.

Vid sin sida i hela avsnittet - hans alldeles för unga flickvän (eller iallafall en porträttlik skådespelerska). Och det är ju precis det här jag älskar med Entourage, när dikten imiterar verkligheten så att man som tittare till slut förlorar kontrollen över vad som är riktigt och vad som är påhittat. I love it.

I övrigt en mycket bra säsongspremiär förresten. Scenen med de influgna mammorna från New York, Aris risiga (med Hollywoodmått mätt) kontor och James Camerons rödamattanintervju på Aquamanpremiären. Entourage är och förblir en av mina absoluta tvfavoriter.

För övrigt är det nu klart att Canal Plus börjar sända tredje säsongen redan i höst. De två första finns redan på dvd och är ett måste.

Liveblogg från SVT:s VM-uppsnack

2006-06-08T19:53:00.000+02:00

En dag kvar nu och SVT laddar med en timmas direktsänt uppsnack. Peter Jihde leder sädningen med Sladsjan Osmanagic, Ola Andersson och Anna Pohjanen i studion och i fin Degrellanda livebloggar jag därför under hela timmen som inleds om tio minuter. Häng med.

Sändningen sparkas igång med bilder från tidigare mästerskap. Brolins mål mot brassarna 90, Svenssons frispark 2002 och Anderssons nick mot rumänerna platsar bland de svenska. Och jag inser redan här att jag kommer att sakna Bosse Hansson.

Jihde håller i en pampig men fånig presentation av sina sidekicks.

Sladjan imponerar direkt med att välja Kameruns målvakt Nkono från 1982 om sin personliga VM-favorit. Hahaha, lysande. Och jag vidhåller att nyförvärvet kan bli guld värt för SVT.

Ned till Nyström/Swedberg i Tyskland och Pops inslag om Isakssons skada. André Pops är förresten nästan alltid bra. Dessutom har han eget snack med Zlatan - som visserligen inte gav skitmycket - men ändå.

Wernersson kliver in i diskussionen och både han och Swedberg tycker att Rami Shabaan borde få chansen. Pigg bakgrundsstory av Peter Jonsson på målvaktsreserven som nu kan få chansen i VM-premiären.

Mer Zlatan som snackar om sin extraträning för att komma ur sin formsvacka. Avslutas med underbara bilder på supersvenskens trixande som varvas med hans leende från presskonferensen. Åh, världens bästa leende.

Malin Swedberg snackar om att Zlatan är ur balans. Trams.

Tillbaka till studion i Stockholm. Inte mycket fotboll över det bygget - påminner mest om något dåligt stadshotellsdisco. Och Kjell Kjellman verkar ha snott Jan Lorentzons jobb att sammanfatta internationella notiser. Gör väl varken till eller från.

Kjellman fortsätter med en minikrönika om VM 2002. Ronaldos vansinnesfrilla skymtar förbi. Undrar förresten vem eller vilka som står för årets frisyrchock? Överraskningslaget lär nog Mexico bli.

Skitblogger. Jag fortsätter i textredigerarprogrammet parallellt.

Jane Björck (jag trodde hon hade slutat) har klippt ihop ett inslag om Ronaldo som snackar om Brasiliens chanser. Kempes, Rossi, Maradona, Matthäus, Romario och Zidane får nöja sig med klippbilder. Men vad är det för idiot som valt en gammal Guns N'Roseslåt som bakgrundsmusik?

Haha, de tre experterna snackar om vem som kommer bli årets VM-kung och Sladjan snackar omkull de andra två med övertygande argument om varför Henry och Adriano kommer att få det tufft.

SVT:s nya satsning Folkets kommentator - rätt kul idé om att låta soffexperterna få chansen att kommentera - drar igång ungefär som en Idolaudition. Mest asdåliga alltså.
Av någon anledning är förre mellanösternkorrespondenten Bengt Norborg utsänd för att täcka Trinidad&Tobago. Ännu mer obegripligt är hans reportage om att tyskar på stan inte känner igen örikets flagga. Fast rätt kul att Dwight Yorke tror att Sverige kom trea 2002.

Jonas Karlsson kliver in med sin första krönika. Ajajaj vad jag har svårt för honom. Okej att han är duktig på friidrott, och hans kvastdemonstration på läktaren under Aten-OS var lysande, men låt för guds skull någon annan snacka fotboll. (Det verkade förresten sändningsproducenten också tycka som bröt av krönikan med en mailadress på slutet).

Stopptid - SVT-sportens fantastiska sätt att ta tillvara på sitt arkivmaterial rundar av timman med ett inslag om VM 74. Åbys pianoklinkande har man ju sett förut men skönt att få se Hegerfors intervju med Bosse Larsson. Ännu galnare att se bilderna från kvalmatchen borta på Maltas sandplan. Tesen att det har hänt en del med världsfotbollen på 30 år hamras in med eftertryck. Och Lind-Videmyr kommer bli fortsatt sevärda under hela VM.

Slutsats: stabil start av SVT. Nic & The Familys SVT-VM-låt tänker jag inte ens kommentera, så vi säger väl så. Det kommer att bli en underbar sommar - oavsett hur det går för Sverige.

Entourageskaparen avslöjar Johnny Dramas hysteriska resumé

2006-06-07T21:43:00.000+02:00

Vi visste redan att han spelat Tarvold i Viking Quest och cykelpolis i Pacific Blue. Men via Martin Gelin hittar jag hela Johnny Dramas resumé hos Entertainment Weekly.

''He could've been in a Scorcese film for two scenes that got cut out, or he could've taken a job as a dead body in CSI because he needed the money. He's a legitimately talented guy who just needs the right break, you know?'' , säger Entourageskaparen Doug Ellin om Drama till tidningen.

Förutom hysteriska detaljer som att han ska ha spelat "Stoned surfer #5" i Point Break, "Bullimic Pedophile" i The Commish och kan konversera på hebreiska får vi även veta att det minsann var Drama som spelade Joey i Friendspiloten. Snacka om att det kunde varit ombytta roller bland bröderna Chase.

Läs hela listan här.

Jon Stewart - roligast i dag

2006-06-07T14:05:00.000+02:00

Via Lost Remote hittade jag den här underbara helsidesannonsen för The Daily Show, införd i veckans Hollywood Reporter. Hurra! (Om man klickar på bilden får man se hela...)

Sladjan kan vara en drömvärvning för SVT:s VM-trupp

2006-06-06T22:01:00.000+02:00

Bara ett par dagar kvar nu och tv-kanalernas sportredaktioner rustar för slaget om Tyskland. TV4:s trupp ser på förhand starkare ut, men SVT kan faktiskt ha ett trumfkort i Sladjan Osmanagic.

Vid varenda mästerskap det senaste decenniet har tvledningens krav på interaktivitet gjort sig plågsamt påminda. Nu senast i Turin var det galenskaparen Jan Rippe som fått det extremt otacksamma uppdraget att läsa upp tittarmail och skicka vidare frågor till respektive expert. Dessutom hade något snille placerat honom i en tron på ett podie, och att det skulle bli dunderfiasko var givet redan från början. Men Rippe är inte ensam om att ha misslyckats i rollen som länk mellan publik och tvstudio. I Aten-OS var det Alexandra Pascalidou vars roll var fullständigt obegriplig och det mest skrämmande exemplet är ju så klart Filip och Fredrik vars totalhaveri i Hello Sydney egentligen borde mosat alla deras chanser till fortsatta tv-karriärer. Faktum är att den enda person jag kan minnas som fixat det där är Bosse Hansson (så klart) som svarade på tittarfrågor antingen Englands-EM 1996 eller Frankrike-VM 1998. Och det säger jag inte enbart på grund av att han svarade på MIN fråga om varför Holland spelar i orange.

Men nu tror jag alltså att Sladjan kan bli nästa lyckade exempel. Främst för att han, precis som Bosse Hansson, besitter ordentliga kunskaper i fotboll och dessutom förmår att förmedla dem. Eller ja, det har han iallafall gjort tidigare. Först som "Stojan" i götebosska radioförfesten Rally där relelvansen i hans stryktipsförslag visserligen försvann i allt trams, men även som reporter i Kanal 5:s underskattade Liga Europa.

Och så länge det är en person som tar själva sakfrågan - i det här fallet fotboll - på allvar så kan interaktiviteten faktiskt tillföra någonting. Det visar inte minst TV4+, som låtit Magnus Hedman svara på tittarnas SMS-frågor under de direktsända landslagsträningarna från Bremen. Precis när jag satt och funderade över vad fan den där övningen skulle vara bra för, var det någon Jörgen i Ljungby som messat in samma undran och Hedman kunde lägga ut texten.

Alltså vill jag se Albert Svanberg ge Sladjan en fri roll på mitten med många volleyupplägg. Då kan det här mästerskapet bli en rolig historia.

Entouragepeppen börjar på nätet

2006-06-05T12:36:00.000+02:00

Det roligaste med HBO:s nya Entouragekampanj An Interview With Ari är att Ari Gould pryder sitt kontor med Andy Warholtavlor med sig själv som motiv. Grejen i sig - en fejkad anställningsintervju hos demonagenten - är egentligen inte något speciellt, men enligt NY Times satt Jermey Piven i timmar och adlibbade svarsalternativ och det är ju ihärdigt om inte annat.

Dessutom startar producenterna en tävling för att få igång lite hajp (som om det skulle behövas) kring seriens premiär på söndag. Myspaceanvändare uppmanas bilda egna entourages med sina kompisar. Vinnarna flygs sedan till LA och blir utsatta för paparazzifotografer en hel helg.

Och för att ytterliggare spä på peppen lite ligger det några nya videoklipp på HBO:s hemsida. Mindre än en vecka kvar nu. Sweet.

Favorit i repris - Eddie Murphy som Bill Cosby

2006-06-03T14:08:00.000+02:00

Det sämsta med TV4-film - att de bara visar samma rulle om och om igen - kan också vara det bästa. Som just nu när filmen de kör på repeat är Eddie Murphys Raw.
Jag kom hem astrött i natt och skulle bara ta ett glas äppeljuice framför teven innan det var sovdags, men fann mig sittandes och kväva frustande fnissningsattacker för att inte väcka sambon. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den - Raw är alltid, alltid lika hysteriskt rolig. Bäst av allt är kanske det här klippet, när Murphy fullständigt och på pricken avrättar Bill Cosby. Mannen som då, 1987, var störst av alla. I love it.

PS. Youtube innehåller för övrigt en hel del andra Eddie Murphypärlor som kan pigga upp vilken dag som helst. Och nästa gång Raw går på TV4-film är 10 juni klockan 22.00. Bara så ni vet. Ds.

Deadwoodskaparen rear ut sin själ (allt ska bort)

2006-06-02T13:23:00.000+02:00

Jag skrev här (och Kjell här) om Deadwoodfansens och seriens skapare David Milchs försök att få en fjärde säsong. Nu visar det sig dock att det mest verkar ha varit ett spel från Milchs sida.

Hos Ausiello hittar jag följande uttalande från Deadwoodskaparen:

"I'm touched by the passionate response of many of the fans of Deadwood and understand the disappointment they have expressed that this is to be the final season of the show.

However, I presented a new project to the network, John from Cincinnati, which they are very excited about. We worked together to try and fashion a plan that would have enabled us to produce a fourth season of Deadwood, as well as the new show. HBO, in fact, offered to commit to an additional six episodes after this season to conclude Deadwood.

I felt the right decision creatively was to stop now and move forward with the new project. Deadwood has been a magnificent experience for both me and the cast and crew behind the show, and I hope that everyone who loves Deadwood will not allow their disappointment in any way to affect what we believe is a wonderful season to come."'

Alltså - David Milch har fått en deal av HBO att göra en ny serie, John from Cincinatti (verkar vara nåt surfardrama), och eftersom han tycker att det låter roligare vänder han sin första skapelse ryggen. Som jag skrev i en kommentar på Weirdscience var det ju så att orginalplanen med Deadwood var att göra fyra säsonger - en för varje år den riktiga hålan fanns innan någon eldade upp den. Att då bryta arcen för att han känner för att göra något annat är fantastiskt oansvarigt mot seriens fans.

Jag håller med Ausiello - kasta honom till grisarna!

Programmen som borde vinna låtsas-Emmys

2006-06-01T13:02:00.000+02:00

Sammanfattningslistorna duggar tätt så här års. Okej, det här är inte Academy of Television Arts and Sciences. Men i väntan på att Emmynomineringarna blir offentliga den 6 juli har tv-kritikerna nu sagt sitt om årets bästa tv. Här är de nominerade till The TCA Awards - och vem jag tycker ska vinna:

Årets program:
# Grey's Anatomy (ABC)
# Lost (ABC)
# The Office (NBC)
# The Sopranos (HBO)
# 24 (Fox)
dumburken: 24. För sin förmåga att återuppfinna sig själv för första riktiga gången sedan säsong två.

Komedi
# The Daily Show (Comedy Central)
# Everybody Hates Chris (UPN)
# My Name Is Earl (NBC)
# The Office (NBC)
# Scrubs (NBC)
dumburken: The Office. Visserligen tittar jag långt ifrån varenda gång men det är ändå imponerande att lyckas överföra ett brittiskt format till amerikansk tv. Och Steve Carell är ju fantastisk.

Drama
# Grey's Anatomy (ABC)
# House (Fox)
# Lost (ABC)
# The Sopranos (HBO)
# 24 (Fox)
dumburken: House. Lätt. Även om jag inte var odelat positiv till säsongsfinalen finns det ingen serie jag berörts och engagerats av som House i år. Bäst just nu, alla kategorier.

Skådespelare, komedi:
# Steve Carell (The Office)
# Stephen Colbert (The Colbert Report)
# Lauren Graham (Gilmore Girls)
# Jason Lee (My Name Is Earl)
# Jon Stewart (The Daily Show with Jon Stewart)
dumburken: Först och främst förstår jag inte vad scientologen Lee gör på den här listan. Om det är någon i Earl som är värd pris är det ju Jamie Pressly vars trailerparkbrud nästan gör serien värd att se. Men det spelar ändå ingen roll - Colbert ska ha priset ändå. Är man roligast i världen så ska man det.

Skådespelare, drama:
# Alan Alda (The West Wing)
# James Gandolfini (The Sopranos)
# Hugh Laurie (House)
# Kiefer Sutherland (24)
# Kyra Sedgwick (The Closer)
dumburken: Hugh Laurie, givetvis. Trots att Tony S varit lysande i comebacken. Sen är det väl knappast för Keifers skådespelaregenskaper vi kollar på 24?

Bästa nya program:
# Big Love (HBO)
# The Colbert Report (Comedy Central)
# "Everybody Hates Chris (UPN)
# My Name Is Earl (NBC)
# Prison Break (Fox)
dumburken: Trots att jag inte kollat ikapp riktigt alla avsnitt än går rösten till Big Love. Fantastiska skådespelare i den här lilla Utahbubblan och världens snyggaste titelsekvens är två anledningar.

Bästa nyheter:
# American Masters: Newhart (PBS)
# Broadway: The Golden Age (American Public Television/PBS)
# Frontline (PBS)
# Frontline: Country Boys (PBS)
# 60 Minutes (CBS)
dumburken: Ingen åsikt. Men Anderson Coopers Katrinatårar är värda en egen kategori.

Bästa miniserie/film/special:
# American Masters: No Direction Home: Bob Dylan (PBS)
# Elizabeth I (HBO)
# Masterpiece Theatre: Bleak House (PBS)
# Sleeper Cell (Showtime)
# Viva Blackpool (BBC America)
dumburken: Har inte sett alla. Men Dylan till trots går min röst ändå till Sleeper Cell. Upptäckten att det blir en andra säsong var en av veckans gladaste stunder.

Bästa barnprogram:
# Dora the Explorer (Nickelodeon)
# Foster's Home for Imaginary Friends (Cartoon Network)
# High School Musical (The Disney Channel)
# Nick News (Nickelodeon)
# Sesame Street (PBS)
dumburken: Ingen åsikt här heller.

De försöker rädda Deadwood - med en annons

2006-05-31T12:44:00.000+02:00

Än har det inte tagit Invasion-proportioner. Men Deadwoodfansen visar iallafall att de inte tänker tiga efter HBO:s beslut att låta tredje säsongen bli den sista. Tidigare har ju serieskaparen David Milch sagt att han ska försöka samla ihop de 60 miljoner dollar som krävs för en fortsättning, men det blir nog tufft.

I veckan satte så några Deadwoodfans in en helsidesannons i branschtidningen Variety där HBO-cheferna uppmanades att tänka om. Och här samlar de in namnunderskrifter. Tveksamt om det lyckas, men ganska sött.

Showtimes fantastiska terroristdrama kommer tillbaka

2006-05-30T12:36:00.000+02:00

Alltså, det är möjligt att ni kände till detta men jag hade missat det helt: Showtime gör en säsong till av Sleeper Cell. Inspelningarna sker i LA i sommar och sen lär den få tv-premiär någon gång sent i höst. Enligt Showtimes pressmeddelande ska Darwyn och Farik vara klara för fortsättningen, men det är nog ingen avancerad gissning att även Ilija och Gayle dyker upp.

Fantastiska nyheter så klart. De tio avsnitten som sändes i vintras var en otroligt välpaketerad actionthriller med hjärna som satte terrorismen i ett sammanhang få (om något) underhållningsprogram gjort tidigare. Finalen öppnade ju också för en fortsättning så det är bara att hoppas att serieskaparna klarar av att hålla klassen. Hurra.

Ni som missat den här pärlan får förresten en ny chans under hösten när SVT visar första säsongen. Ta den.

Ofattbart att Veronica Mars fick en tredje säsong

2006-05-28T23:23:00.000+02:00

Två saker slår mig direkt när jag studerar årsammanfattningen för tittarsiffrorna i USA. Det ena - Kanal 5:s inköpsavdelning är överlägsen i Sverige. Det andra - vilken jävla tur vi hade att det blir en tredje säsong av Veronica Mars.

Visst är det så att tittarsiffror inte behöver vara synonyma med kvalitet. Om inte annat så bevisas det av American Idols totala dominans på hemmamarknaden. Däremot är det så klart så att program utan tittare får svårt att motivera sin existens - oavsett vad tvkritikerna säger. Därför blir det nu helt uppenbart att fortsättningen av Veronica Mars får ses som en skänk från ovan.

Av 156 listade program i USA den här säsongen är det endast nio (9!) som haft färre tittare än deckardrottningen från Neptune med ett snitt på 2,3 miljoner. Till och med utbuade (och senare nedlagda) Freddie har haft tre gånger så många tittare. Okej, UPN som sänt de två första säsongerna av VM har inte full hushållstäckning, men siffran är ändå generande låg och blir det inte bättring relativt omgående i nya CW lär vi inte få se fler än de inledande 13 garanterade avsnitten av säsong tre. Oavsett vad de trogna fansen tycker.

Tittar man på programmen i topp av tabellen blir det lika uppenbart att Kanal 5:s inköpsavdelning gjort hemläxan. Av de tio populäraste serierna i USA sänds fyra i Femman: CSI, Desperate Housewifes, Grey's Anatomy och CSI: Miami. Starkt jobbat.

Producentens drift med Hasselhoff blev stor tv-sport

2006-05-28T01:09:00.000+02:00

NBA-slutspelet i allmänhet, och matchserien Phoenix-Dallas i synnerhet är, om man bortser från sändningstiderna, den överlägset bästa tvsport som erbjuds just nu. Man behöver absolut inte vara basketnörd för att uppskatta duellen mellan Dallas übertysk Dirk Nowitzki och Phoneix lilla spelgeni Steve Nash. Som Champions leaguefinalens Ronaldinho vs. Thierry Henry ungefär, fast i bäst av sju.

Canal Plus kör ut de amerikanska sändningarna rätt av, och den stora fördelen med det här är att vi får allt kringsnack och de rätta kommentatorerna. Inför fredagens match satt till exempel Charles Barkley och Reggie Miller i studion - bara en sån sak.

Dessutom har TNT:s producenter stor känsla för humor. Nowitzki berättade inför matchserien att han brukar nynna David Hasselhoffs "I've been looking for freedom" för att lugna ner sig inför sina straffkast. Efter att panelen först diskuterat detta sjuka faktum roade sig den bildansvarige sedan med att slänga in gamla idolbilder på The Hoff från Knightridertiden så fort det blev ett lämpligt spelavbrott. Otroligt underhållande.

Kim Jong Il gillar Johnny Drama

2006-05-27T02:34:00.000+02:00

Så här två veckor innan säsong 3 kickar igång har Johnny Drama gått och blivit pappa till en liten flicka. Vad som är väldigt kul med det här är att nedkomsten blivit en nyhet i Nordkorea (!).

Annat kul om Entourage är att HBO den här gången beställt 20 avsnitt, efter att de två första säsongerna varit 13 avsnitt var.
Det kan med andra ord bli en kul sommar ändå.
Entourage har premiär 11 juni.

Därför önskar jag att House fortsätter ha ont i sitt ben

2006-05-26T12:24:00.000+02:00

Favoritserietorkan fortsätter att breda ut sig i takt med att sommaren kommer närmare. Senast att gå in i säsongsuppehåll är världens bästa läkarserie vars final var minst sagt underlig.

Det är inte utan att man blir nervös efter att ha sett sista avsnittet av House. Men det beror inte på scenen med det exploderande ögat. Den var ju döfräck. Nä, det är av två andra anledningar - dels bristen på kreativitet i manusarbetet när det visar sig att allt som hände i sista avsnittet var en dröm (!). House goes Dallas, liksom. Vi snackar ju ändå om serien som har återupprättat sjukhusdramats rykte.

Men, okej. Jag kan ta hela den grejen bara för det faktum att Greg Houses sjuka hjärna leker med galna robotmaskiner och äter lunch på en fisktacorestaurang när han är medvetslös. Vad som framför allt skrämmer är att House kanske kan komma tillbaka efter sommaruppehållet med ett friskt ben. Tydligen, det har jag läst någonstans tidigare men hittar inte nu, har Hugh Laurie själv fått problem med ryggen efter att ha haltat runt som krymplingen House i två säsonger. Och därför skulle serieskaparna valt att låta honom bli av med sina bensmärtor genom den här konstiga skottlossningsincidenten. Fattar de ingenting? Det är ju smärtan och bitterheten som gör Greg House till den största tvpersonligheten som finns just nu. Ta bort det och iallafall jag blir duktigt nervös.

Så snälla, snälla, snälla, säg att det inte är sant. Ta en för laget och bit ihop, Hugh Laurie.

Tre bra sätt att stilla VM-febern

2006-05-24T18:00:00.000+02:00

Säsongsfinalen av House får vänta - med bara 16 dagar till avspark i Tyskland och efter bilderna av en skrattande Zlatan måste VM-febern tas om hand. Tur att det finns gott om medicin för den saken. Till exempel:

Offside (tidning)
Senaste numret kom ut i dagarna och är rekordspäckat med allt man behöver veta. Stora intervjuer med Ljungan och Kim, dokument om Tyskland och Holland och en guide till 49 VM-karaktärer från hela världen är bara början... 196 sidor fotbollsporr.

History of football - The beautiful game (dvd)
14 timmars fotbollshistoria nedplöjd på sju discar. Stjärnorna, skandalerna, mästerskapen, klubbarna... Allt man kan tänka sig.

The thinking fans guide to the world cup (bok)
Ungefär vad det låter som. Skribenter som Nick Hornby, Dave Eggers och Henning Mankell lägger ett mer intellektuellt perspektiv på alla deltagande länder i sommarens mästerskap. Finns att hitta på Pocketshop för en dryg hundring och rekommenderas varmt.

Dessutom kör SVT en Tema-Fotboll-kväll på lördag.
Och så träningslandskampar så klart Sverige mot Finland i morgon.
Abstinensen kan därmed stillas något.

24-finalen räddad från att bli spydålig

2006-05-24T03:04:00.000+02:00

Alla olycksdygns moder är till ända. Efter 22 galna veckor blev det avslutande dubbelavsnittet av 24 nästan precis vad man ville ha. Men det var faktiskt inte långt till kräkskänslorna.

Då så, nu har jag äntligen bevittnat finalen av årets bästa thrillerserie - nästan ett dygn senare än planerat på grund av min dåligt inpassade semester. Jag har noterat att vissa i kommentarstråden till mitt förra inlägg tyckte det var bra eftersom de var rädda för spoilers. Därför är det väl bäst att betona här och nu att ni som inte sett avsnitt 23 och 24 i den femte säsongen läser vidare på egen risk.

Vi börjar väl med det positiva. För trots att förväntningarna var högt ställda efter en helt makalös säsong drogs man med direkt. Ett urval bland de många höjdpunkterna var ju:
*** Jacks maskinlikna instruktioner till ubåtens mekanikervalp i hur man lönnmördar en terrorist med kniv. Komplett med den sjuka detaljen att attacken bäst sker på 18 tums avstånd.
*** Jack i duell med Henderson ovanpå utbåten. Riktig westernkänsla, och kul att få se Bauer bli personlig när han äntligen fick hämnd över sina döda vänner.
*** Hur Mrs Logan och Aaron nästan, nästan möttes i en kyss. How sweet är inte den omöjliga kärleken mellan en presidenthustru och en halvdöd secret service-agent.
***Att Chloes exman dyker upp. Och att han visar sig vara en damskoförsäljande womanizer med expertkunskap i datakryptering. Undrar just hur de möttes första gången?
***Scenen där Keifer leker Judge Dredd med President Pussy som åtalad. Man satt bara och väntade på ett "I am the law", som tyvärr aldrig kom.
***När Bill Buchanan ger Chloe Edgars fotografi av dem två. Så fint, så fint.

Men. Ett tag där, när despoten Logan blivit bortförd, alla känner lycka och Jack hånglar upp Audrey (kan inte någon skjuta henne?) blev det för mycket. All tillrättalagdhet framkallade spysmak i munnen och hoppet om säsong 6 var nästan ute. Tur då att ett gäng arga kineser från säsong fyra kunde komma till hela seriens räddning. För även om jag kommer sakna Logan bådar flytten av CTU till mittens rike faktiskt gott. Synd bara att det dröjer till januari innan vi får se en hur det går.

Nedräkningen fortsätter - en dag kvar till finalen av 24

2006-05-22T16:14:00.000+02:00

Det tar emot att behöva säga det. Men en död presidenthustru skulle kunna lyfta världens bästa thrillerserie ännu ett snäpp till nästa säsong. Därför håller jag tummarna för att Martha Logan får bita i gräset i morgon.

Själv befinner jag mig på resande fot och kommer därför på först nu att jag inte kan se 24-finalen förrän i morgon kväll. Snacka om dålig tajming! Här har man svettats igenom 22 veckor, och så dröjer upplösningen flera timmar mer än planerat. Spöstraff till mig själv.

Tills dess kan jag iallafall trösta mig och ladda med NY Posts intervju med Jean Smart (Martha Logan) där hon berättar att hon och Greg Iitzin (President Pussy) skrivit en egen bakgrundshistoria till sina karaktärer, för att göra porträtten mer levande.

"I think they were at one point, quite happy," she says. "I think she was the good young senator's wife, the good young congressman's wife and I think that they were both very idealistic. They were once a good team.

Sött.

Martha Logans förvirrade, och på senare tid desillusionerade, karaktär har liksom puttrat på i bakgrunden som en av de naggande behållningarna den här säsongen. Därför känns det ju lite bittert att sannolikheten att båda överlever finalens dubbelavsnitt får ses som väldigt slimma. Men måste jag välja blir det enkelt - ge oss änkemannen Charles Logan. Berövad från sin fru kan den megalomaniske presidenten bli en ännu större tv-personlighet. Dubbelsweet.

TV3:s expert förstörde guldfesten i hockey-VM

2006-05-21T23:06:00.000+02:00

Okej här kommer det. Årets öppnaste dörr måste sparkas in. För jag fixar inte Jonas Bergqvist i ännu ett stort hockeymästerskap. Nu är det nog.

Det är lätt att förstå hur sportcheferna på Viasat tänkte den där gången för en massa år sedan. "Hmm, här har vi en snubbe med flest landskamper i Tre Kronors historia. Klart vi tar in honom som reporter - han måste ju veta precis hur spelarna känner och tänker".

Och det är möjligt att Jonas Bergqvist vet det. Shit, det är till och med högst troligt. Men det betyder alldeles uppenbarligen inte att han därmed utgör någon som helst sorts reporterämne. Nu gick det ju att leva med Bergqvists enfald när han under tidigare mästerskap hade ansvaret att bevaka de svenska avbytarna. Men i årets VM-turnering hade han dessutom av okänd anledning befodrats till expertkommentator bredvid antingen Åke Unger (i fortsättningen kallad Pest) eller Lasse Kinch (i fortsättningen kallad Kolera).

Det här var en roll som Leksands förre sportchef inte alls klarade av. Under hela mästerskapet har han i stället varvat plattityder till analyser som "väldigt rutinerat gjort" (när en svensk spelare slagit bort pucken ur egen zon i numerärt underläge), alternativt agerat pompomflicka med sina vrål över svenska målchanser. Värst av allt blev det dock efter söndagskvällens final när han fick för sig att ge sig ut på fältet. Beväpnad med en kameraman och en mikrofon intog han sedan världsmästarnas omklädningsrum för att ställa frågor.

Eller ja, frågor och frågor. Målvakten Johan Holmqvist ställdes mot väggen med ett: "Jaaa grattis Honken guud vad bra du var som höll nollan I EN VM-FINAL och mot tjeckerna till och med men det är klart visst hade du bra hjälp av utespelarna och de täckte ju skott så bra men ändå NOLLAN wow det här måste ju vara det STÖRSTA du varit med om någonsin grattis".

Nu blir det här förstås extra orättvist mot den skånske masen, eftersom SVT:s expertkommentatorer Nicklas Wikegård och Johan Tornberg har hållit såpass hög klass hela vintern. Att då försöka följa upp det när man kliver in på banan i maj kan inte vara lätt. Men det räcker ändå inte som ursäkt - om Viasat ska fortsätta behålla rättigheterna till ishockey-VM krävs det att man tar tittarna på allvar. Och då är steg ett att säga tack och hej till Jonas Bergqvist.

Höstens fem hetaste tv-nyheter

2006-05-18T14:59:00.000+02:00

Det ser ut att bli en kul tv-höst. Veckan som gått har de amerikanska tv-bolagen presenterat sina nya tablåer. Här följer därför de fem på förhand piggaste nyheterna:

1) Studio 60 on Sunset Strip (NBC)
Aaron Sorkins återkomst till tv-världen är ju inte så svårt att bli peppad inför. Speciellt inte när namn som Bradley Whitford, Matt Perry och Amanda Peet medverkar i den här bakom-kulisserna-på-typ-SNL-serien. Det kommer att bli extra spännande att följa Chandler och Josh som någon slags dynamisk manusduo.

2) Smith (CBS)
Ray Liotta och Virginia Madsen - det räcker väl egentligen som motivering. Men okej, storyn om Liottas heistkaraktär som med sitt gäng åker landet runt och rånar banker med FBI i hälarna låter faktiskt rätt fräsch. Speciellt efter mardrömsusla Heist som välförtjänt lades ner efter bara några avsnitt.

3) Day Break (ABC)
Life on Mars blev en påminnelse om hur kul man kan ha med tidsbegreppen. Här är det en annan polis som, istället för att flyttas 30 år bakåt i tiden, tvingas leva om samma dag om och om igen till han löser mordet på en åklagare. Samtidigt måste han fixa sitt privatliv för att få se en ny dag. Har pitchats lite som Groundhog Day möter Jagad. Och det låter ju som en kul mix.

4) Andy Barker PI (NBC)
Andy Richter teamar upp med gamla radarpartnern Conan i en ny komedi om snubben som felaktigt antas vara privatdeckare och ändå bestämmer sig för att ta emot fall. Låter lite lamt, men hallå: Andy Richter och Conan. Det räcker så.

5) Traveller (ABC)
Två kompisar, vanliga snubbar, misstänks för ett terrordåd mot ett museum i New York. Tillsammans flyr de för att rentvå sig, samtidigt som deras mugshots sprids i landets alla tvsändningar. Inga stora namn inblandade men låter ändå lite kul.

Nu är det EXTRA klart - Veronica Mars får börja på college

2006-05-17T13:47:00.000+02:00

Andas ut alla skeptiker - nu är det definitivt att det blir en tredje säsong av Veronica Mars. Men det visste vi ju redan.

När förra veckans säsongsfinal innehöll dialogskiftet "CW?" "It's a done deal" (fantastiskt snyggt) blev iallafall jag säker på att det skulle bli en fortsättning, men både i kommentarerna till mitt inlägg och i forumet hos de svenska Veronica Mars-fansen uttrycktes fortsatt sund kepsis. Onödig sådan, visar det sig. För nu skriver Ausiello att han fått mail från serieskaparen Rob Thomas med bekräftelse om att deckardrottningen får förnyat förtroende i den nya kanalen CW.

Beroende på tittarsiffrorna blir det 22 nya avsnitt med Neptunes finest, som kan förkortas till 13 om tv-cheferna inte är nöjda med uppslutningen.

Rob Thomas har för övrigt sagt tidigare att upplägget för den tredje säsongen kommer att bli lite annorlunda. Istället för en enda lång story-arc kommer det istället delas upp på tre längre minimysterier över typ sju-åtta avsnitt var.

Så där, frid och fröjd och alla är glada. Om någon nu trots allt fortfarande är skeptisk avtäcker CW sitt höstutbud imorgon torsdag. Själv sitter jag här och gör vågen under tiden.

24 laddar för nästa veckas slutstrid

2006-05-16T16:08:00.000+02:00

En. Vecka. Kvar.

Nyfikenhet har onekligen sina nackdelar. För några veckor sedan kunde jag inte hålla mig från att läsa ett spoilermärkt inlägg om 24 av Michael Ausiello och blev därför blev inte heller sådär skönt förvånad när detaljen han avslöjat planterades i gårdagens avsnitt. Men skit i det. För här laddas det friskt inför säsongsfinalen. Gamla skurkar bryter sig ut, nya tillåts härja fritt och allt ser så där härligt hopplöst ut som det brukar göra inför stora sammandrabbningar.

Keifer Sutherland berättade i en intervju med Rolling Stone att han hört talas om ett collegegäng som uppfunnit ett nytt sätt att bli packade. Varje gång Jack Bauer säger "damn it" drar de en shot. Och med tanke på upplägget inför nästa måndag går det nog att säga säkert att de där killarna kommer bli kanon.

Om säsong sex sedan blir som Häglund hoppas återstår att se. Men jag håller med – Logan är alldeles för bra för riksrätt. I allafall än så läge.

Tom Sellecks musch – en given vinnare

2006-05-16T02:54:00.000+02:00

På Canal Plus hemsida kan man just nu rösta på tidernas bästa filmochtvmustach.
Det här är årets lättaste val.
Klicka här för att rösta på Tom Selleck.

Vita husets final får oss tro på en ljus framtid

2006-05-15T15:07:00.000+02:00

Kungen är död.
Länge leve kungen.

Finalen av Vita Huset blev väl ungefär vad man hade kunnat vänta sig. Finstämt, stråkfyllt med förhoppningar om en ljus framtid för alla inblandade. Så klart gick Jed Bartlet runt i korridorerna och tog farväl av hela sin stab. Och för att liksom understryka lite extra hur personlig och empatisk den avgående presidenten var fick han fråga en anonym kontorsslav hur hennes mamma mådde. "Hälsa henne att jag ser fram emot att träffa henne snart igen". Charlie fick sin chefs gamla tummade kopia av den amerikanska konstitutionen, Toby sin benådan och nytillträdde Santos ett brev med goda råd.

Men det viktigaste rådet, den viktigaste lappen var den CJ överlämnade till Josh. Liten, gul, med fyra bokstäver. WWLD. What would Leo do. Håll dig till det så kommer allt gå bra.

Den avlinde John Spencer/Leo McGarry blir därmed en person av bibliska mått, och när vi ser hur Josh slår sig ner bredvid presidenten i ovala rummet är det som om allt kan börja om på nytt igen. Landet är i goda händer.

Tillägg: Stephen Colberts hysteriska uppmaning till President Bartlet att benåda The A-team finns här.

Noterat en fredag: Lars-Åkes bluff vs Sonny Crocket på vita duken

2006-05-12T17:04:00.000+02:00

*** Trots Lars-Åke Lagrells uttalande tidigare i veckan är tv-avtalet kring allsvenskan ännu inte klart. Jag skrev om den här såpan för ett par veckor sedan, och min inställning har inte förändrats sedan dess. Fotbollförbundets girighet och uppenbara avsaknad av omtanke mot fansen saknar motstycke. Klåpare.

*** Den nya trailern för Miami Vice-filmen (hittad via Bloggywood) höjer redan högt ställda förväntningar.

*** Veronica Mars (!) bloggar här. Missa inte att återuppleva Kristen Bells version av One way or another från första säsongen i mp3-radiospelaren i högerspalten.

*** SVT:s värvning av Sladjan Osmangic till deras VM-trupp kan bli ett genidrag. Men mer om det senare.

Öppet brev till Entourage's Jeremy Piven

2006-05-11T14:26:00.000+02:00

Bästa Jeremy Piven,

Jag har gillat dig länge nu. Har till och med för mig att du var en av de få anledningarna att kolla på Ellen för hundra år sedan. Och för ett tag sedan såg jag en hel romantiskt komedi med Mandy Moore, bara för att du gjorde en roll som secret service-agent.

Framför allt gillar jag dock din roll som Ari Gould i Entourage, och ser verkligen fram emot säsong tre i sommar. För trots att resten av rollbesättningen är lysande, har det hela tiden varit du som stått ut med ditt nyansrika porträtt av den neurotiska, revirpissande, rövslickande, manipulerande hollywoodagenten.

Döm därför om min besvikelse när jag ser trailern för din nästa film Keeping up with the Steins där du gör precis samma roll fast anpassad för en mainstreampublik. Filmens tema - en judisk hollywoodagent som med hjälp av sina kontakter ska fixa en rekordprålig bar mitzvah till sin son och därigenom överträffa sin agentkollega - har du ju dessutom redan avhandlat i ett avsnitt av Entourage. Varför göra det igen fast sämre?

Jag förstår att det lätt att hamna i ett fack och bli typecastad, men allvarligt talat? Att göra en dålig kopia av din karriärs främsta rollfigur kan väl aldrig vara särskilt smart. Oavsett hur mycket pengar du tjänar på det.

Med hopp om att det aldrig upprepas/
Måns

Veronica Mars examen - en uppvisning i stor tv-konst

2006-05-10T15:57:00.000+02:00

Först: Det blir en tredje säsong av Veronica Mars. Nu är det klart. It's a done deal.
Sen: Finalen av säsong två var inget annat än magisk.

Det kan vara lätt att ta till brösttoner efter en trevlig tvupplevelse. Ibland kan de i efterhand ses som lite överdrivna - exakt hur lysande var Al Swearengens samtal med det avhuggna indianhuvudet egentligen så här ett halvår senare? Eller Johnny Dramas replik: "I hope they have an omelet chef"? (Jo, okej då - den är fortfarande jävligt bra). Men när man som jag följt Veronica Mars vecka ut och vecka in i två säsonger är det faktiskt omöjligt att inte göra vågen åt gårdagens säsongsfinal.

Visst, jag hade nog listat ut vem det var som kraschade bussen, men från första till sista ruta blev det en 43 minuter lång njutning. Arcens upplösning, detaljer som spiller över från säsong ett, den obligatoriska face-offscenen, kärlek, planterandet av nya detaljer inför nästa säsong...

För jo, det blir en tredje säsong. Det står nu helt klart och sättet VM-skaparen avslöjar det, invävt i en kort dialogsnutt, var så otroligt jävla snyggt att jag ropade rakt ut i luften. Rob Thomas, du är inget annat än ett geni. Och jag har aldrig längtat mer efter hösten.

Hemska män får inte kolla på Fox

2006-05-09T21:29:00.000+02:00

Det är okej med en inkompetent idiot till president, men inte med en OND inkompetent idiot till president. Det verkar i alla fall Rupert Murdoch tycka, för nu är det slut med crosspromotion i 24.

Detaljnörderiet kring världens bästa thrillerserie fortsätter. Tidigare den här säsongen har karaktärerna i 24 valt Fox News för sina nyhetsrapporter. Naturligt så, eftersom det är Fox som sänder och producerar båda programmen.

Men när President Pussy nu på senare tid tagit det fullständiga klivet till den mörka sidan, väljer hans first lady helt plötsligt att titta på CN3 - en påhittad nyhetskanal utan länk till Murdochs medieimperium. Fascinerande.

För övrigt finns en komplett (?) lista över påhittade tv-kanaler hos Wikipedia.

Jävla skit-Blogger

2006-05-09T21:28:00.000+02:00

Funka nu då!

Viasats bombastiska marknadsföring är patetisk

2006-05-08T20:17:00.000+02:00

I morgon tisdag ersätter TV6 ZTV i de svenska kabelnäten. Viasat slår av naturliga skäl på stortrumman i marknadsföringen, och marknadschefen Mathias Berg säger till Dagens Media att "Det här är något historiskt". Han ljuger så klart.

Att byta namn på ZTV, skippa musikvideorna och kasta in ett reseprogram med Peter Siepen och Tilde Fröling är givetvis inte en historisk händelse. Det är inte ens en händelse. Allvarligt talat, Mathias Berg?

För bortsett från Rocky och Drago - reseprogrammet där Peter Siepen och Tilde Fröling bland annat rider på strutsar - verkar det mesta i TV6 vara sig likt från ZTV-tiden. Det kommer fortfarande vara Seinfeldt, Simpsons och Champions League-fotboll bland annat. Lettermans Late Show fortsätter, och sportnördsåporna FCZ och HCZ byter inte ens namn. Men varför skulle de? Det här handlar ju bara om en ansiktslyftning för att få en vuxnare kanalprofil.

Historiskt? Kära nån.

BBC:s charmtroll på dvd om en vecka

2006-05-08T12:40:00.000+02:00

I väntan på att andra säsongen får premiär någon gång under 2007 (håller på att spelas in just nu) kan vi se fram emot att BBC:s hyllade Life on Mars kommer i en dvdbox på måndag. Ni som missat den behöver således inte vänta på att SVT ska få tummen ur och bestämma sig om ett eventuellt inköp. Vårens bästa klipp. Lätt.

Bra och dåliga sätt att avsluta en serie

2006-05-07T14:50:00.000+02:00

Just nu råkar det vara ovanligt många långkörare till serier som avslutas. Alias, That 70's Show, Charmed, Will & Grace och 7'th Heaven (även om det ryktas att den får en fortsättning) är några exempel. Just därför har Zap2It en rätt rolig sammanfattning av bra och dåliga finalavsnitt genom tiderna.

Cheers, Mash och Johnny Carsons The Late Show tillhör alla den tidigare kategorin, medan Seinfeld och Arkiv X är några med usla finaler. Hela listan finns här.

I svensk tvhistoria finns det väl egentligen bara en serie med en final värd att komma ihåg. TV4:s tvåldrama Tre Kronor vars manusförfattare verkligen plockade fram kreativiteten till sista avsnittet. De lät helt enkelt Per Ragnars galne präst spränga alla medverkande, för att en krystad comeback aldrig skulle kunna bli möjlig. Se det som ett tips, kära 7'th Heavenproducenter.

Tittarna de stora vinnarna när kanalerna jagar reklampengar

2006-05-05T17:19:00.000+02:00

Majsweeps sveper just nu över de amerikanska kanalerna som en orkan med förträfflighet. Tittarsifforna ska maxas, reklampengar ska tjänas. Och publiken är den stora vinnaren.

Först ut med något spektakulärt var House som den här veckan levererade ett helt knäckande dubbelavsnitt. I vanliga fall hade det ju räckt med den underbara repliken "Wooo, let's call Jack Bauer" och en ovaligt raffinerad kamp mot klockan för att jag skulle gå i spinn, men nu var det så mycket mer att glädjas över. Speciellt skådespeleriet.

Hela ensemblen agerade som om det vore på liv och död. Speciellt Omar Epps som fick visa att han kan vara briljant. Vanligtvis gör han ett utmärkt jobb som den stolte och ifrågasättande Dr Foreman. Men när han nu fick chansen att spela ut hela sitt register när han själv blev patient var det bara att njuta. Jag har sagt det förut, och det är bara att säga det igen: House knäcker allt annat just nu.

Men det är inte bara på Princeton-Plainsboro det händer stora saker. Framöver ser vi så klart fram emot finalen av 24, att Veronica Mars tar studenten, att ta farväl av Vita Huset och mycket mycket mer. Sen ryktas det om att det faktiskt ska hända något överhuvudtaget i Lost. Tro't den som vill.

Dagens fynd - Magnumklockan från Ebay

2006-05-05T14:05:00.000+02:00

Jag vet inte vad det är som får mig att gå igång - om det är mixen mys/action, användandet av voice over, Tom Selleck eller bara nostalgi. Men faktum är att Magnum PI fortfarande är en av mina absoluta tv-favoriter.

Inspirerad av det faktum att fjärde säsongen äntligen trillade ner i min brevlåda i går (fyra veckor försenad) satte jag mig därför och ebaysurfade Magnum-memoribilia. Och dröm om min glädje när jag hittade den här fräsiga klockan. Fjorton bucks. Som hittat! Nu återstår bara utmaningen att övertyga kära sambon om att den gör sig bra på vår köksvägg. Lycka till, önskar jag mig själv.

Det är detaljerna som gör det

2006-05-04T16:52:00.000+02:00

Åh, jag älskar verkligen när tvseriemakarna slänger in små påskägg till tittarna. Hintar och ledtrådar i detaljerna som egentligen inte för handlingen vidare, men som ändå ger bekräftelse när man kollar upp dom.

Visst var det ABC som var först med den fejkade webbplatsen för flygbolaget i Lost. Ryktet om hur man skulle klicka på kabinkartan enligt den berömda talsekvensen från serien spreds snabbt på diverse fansajter för något år sedan. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var man fick se den gången, antagligen var det inte speciellt mycket, men minns iallafall ahaupplevelsen.

Det senaste exemplet är från Veronica Mars - så klart - där ett par internetdomäner i mailadresser flashar förbi i en scen. När man sedan kollar upp dessa domäner på riktigt länkar de båda till den officiella VM-sajten på UPN:s hemsida. Egentligen en smal sak, men oj så snyggt.

Rädda Veronica Mars - med ett mail

2006-05-03T16:17:00.000+02:00

Veckorna innan presentationen av den nya kanalen CW:s programschema blir nervösa. Även om förhandsrapporterna varit försiktigt positiva, känns det som 50/50 att Veronica Mars får en tredje säsong. Trots fans som närmast trekkielikt propagerar för en fortsättning. Men nu finns det iallafall ytterligare en metod att försöka påverka genom.

Det är nöjeskanalen E! som kommit till finalen av sin årliga tittaromröstning SOS - Save one show. Ur ett antal serier vars framtid är osäker, har fem finalister nu tagits fram. De aktuella är, förutom VM, Everwood, One tree hill, Supernatural, och What about Brian. För att visa sitt stöd för någon av dessa skickar man bara ett tomt mail med seriens namn i ämnesraden till tvdiva@eonline.com.

Neptunes finest vann samma omröstning förra året, och fick ju som bekant en andra säsong. I år är tittarsiffrorna fortsatt svaga, och det är väl ärligt talat inte så där skitstor chans att kanalbossarna bryr sig om en mailomröstning. Men vad gör man inte för att få chansen att se deckarprinsessan gå på college.

Nya sitcoms klarar inte av att hålla ribban

2006-05-03T14:45:00.000+02:00

Att vara rolig är ingen konst. Svårigheten ligger i att vara rolig – konstant. Något som blivit uppenbart när man studerat utvecklingen av årets nya sitcoms.

Till och med min personliga favorit How I met your mother har gått igenom en svacka efter en lysande inledning. Från att i början av säsongen experimenterat med formen, använt Bob Saget som berättarröst och brutit upp kronologin, återgick man oförklarligt nog till formulär 1A. Dessutom lät man den stora behållningen Neil Patrick Harris ta ett kliv tillbaka. Jag fattade ingenting. I de senaste två avsnitten har HIMYM dock börjat hitta tillbaka till något som iallafall liknar den charmiga starten.

Julia Louis-Dreyfus nya The new adventures of old Christine är ett annat exempel. Det inledande dubbelavsnittet fick hela nöjesvärlden att utropa Seinfeldförbannelsens död, men sedan dess har det gått ordentligt utför kvalitetsmässigt. Borta är all den fysiska komedi som Louis-Dreyfus stod för, och i stället verkar det handla mest om återanvända skämt. Visserligen verkar tittarna stanna, men bara en sådan sak som att kalla in Wanda Sykes (världens tråkigaste kvinna) i en återkommande gästroll tyder på synnerligen dåligt omdöme.

HIMYM har redan fått klartecken för en andra säsong, och det är nog ingen vågad gissning att CBS förnyar även Christine. Men det är nog bäst att båda författarteamen skärper sig. Minns hur det gick för Joey.

Världens bästa brillor tar ett kliv i 24

2006-05-02T16:29:00.000+02:00

Efter förra veckans chockfest var senaste 24 en chans att andas lite. Men precis som tidigare den här säsongen är det birollskaraktärerna som gör det. Superlativen om Chloe börjar ta slut, även om det var minst sagt fint att se henne gå loss med en tazer. Däremot har det pratats för lite om Mike Novic.

President Pussys cheif of staff har varit med sedan säsong ett, och nu när Aaron Pierce verkar vara borta är det han som är veteranen tillsammans med Kiefer. Alltid rationell med nationens bästa för ögonen och med ett par glasögon to die for har han, om man nu ska leta fel, faktiskt varit sorgligt förbisedd under stora delar av femte säsongen. Nu när Novic till slut börjar bli misstänksam jublar jag över den allt större roll han får spela.

En annan grej: Peppen inför det avslutande dubbelavsnittet var redan ofantlig. Om min favorit Michael Ausiello dessutom har rätt i den här spoilern (klicka och scrolla längst ner på egen risk) så... Ojojoj.

11 juni är ny tvnationaldag

2006-05-01T21:14:00.000+02:00

Bränn badbyxorna. Sälj grillen. Spika igen balkongdörren och hyr ut sommarstugan.
11 juni börjar HBO sända tredje säsongerna av både Deadwood och Entourage. Så om Zlatan&Co floppar kan vi iallafall glädja oss åt en sommar med Ari, Wu, Drama, Swearengen, Turtle och E.B igen.
Det kommer bli fantastiskt.

Femmans lågbudgetproduktion utklassar Sportspegeln

2006-05-01T01:32:00.000+02:00

Det har länge varit ett mysterium hur SVT:s Sportspegeln kan vara så fantastiskt uselt. Söndagkvällar, 45 minuter, massor att rapportera om, stora resurser. Ändå blir det direkt plågsamt varenda vecka.

SVT-sportens flaggskepp lider helt klart av public serviceuppdragets rapporteringsplikt. Något som avspeglar sig i att nyhetsvärderingen ofta blir helt absurd; Henke avgjorde El Clàsico, Foppa gjorde fem mål på Detroit? Nä, morgonens skidskyttestafett i Rhupolding, eller Hyltes damvolleyguld är mycket mer intressant. För att inte tala om all jävla multisport.

TV4:s söndagssportsändningar är bara en halvtimme och tvingas därför vara rappare och mer fokuserade. Med den stora kanalens resurser bakom sig är det heller inte konstigt att det mer koncentrerade Sporten länge utklassat sin konkurrent i SVT. (Hallå, de vinklar ju sina inslag. Bara en sån sak.)

Vad som däremot är konstigt att till och med Kanal 5:s lågbudgetproduktion Liga Europa lyckas så bra där stora mäktiga SVT missar. Till inköpta nyhetsbilder från helgens fotbollsmatcher resonerar programledaren Tommy Åström med expertkommentatorn Pelle Blohm, och ibland någon inbjuden gäst. Samspelet Blohm-Åström är utmärkt, analyserna är ofta givande, och varje sändning är hundra gånger mer levande än Sportspegeln.

Dessutom tänker redaktionen till när de ibland flyttar utanför studion. Som i går: ett alldeles utmärkt inslag där en reporter hängde på Arsenallegendaren Anders Limpar till gamla hemmaarenan Highbury för att säga farväl. Egentligen världens lättaste grej - klart att Limpar gillar att få lite tvtid och berätta fotbollsminnen på Highbury som snart ska rivas. I sällskap med den gamle folkkäre spelaren kommer dessutom kameran åt omklädningsrum och skrymslen som allmänheten aldrig får tillgång till annars.

Till en kostnad av att skicka tre personer till London lyckas alltså Liga Europa skapa ett inslag som är oväntat, aktuellt, roligt och intressant. Det konstiga är inte att Femmans redaktion lyckas producera något sådant. Men samtliga är punkter som Sportspegeln inte prickat in på länge. Och det är helt sjukt.

Tom Selleck är världens bästa talkshowgäst

2006-04-28T12:48:00.000+02:00

Det finns talkshowgäster och så finns det talkshowgäster. De flesta är antingen Harrison Ford-sura för att de tvingas hora i en filmkampanj, och vägrar bjuda på sig själva. Eller så är de tillgjort glada över att få vara med, och berättar samma inövade historia om en rolig grej som hände på semestern. Men så finns det undantag, som Tom Selleck, som alltid ger av sig själv.

För något år sedan stod den gamle Magnumikonen för ett av mina favoritögonblick i talkshowsammanhang, när han rakade av sig halva sin mustasch hos en överförtjust Conan. I veckan lyckades han både visa stor självdistans och humor i The Daily Show. Först lät sig Selleck nämligen häcklas en bra stund av Jon Stewart för inklippsbilden av en hund i reklamklippet för hans tv-film Jesse Stone: Death in paradise. Sen ironiserade han själv över hur han ville vara lite smartare genom att använda ett kolon i titeln av samma film.

Det hela blev 10 minuter som kanske inte gav några jättedjupa insikter, men som ändå kändes befriande äkta. Visst är det sjukt att det enda som krävs är ett intervjuobjekt som är närvarande, men så känns det faktiskt.

Nu är jag i och för sig gravt Tom Selleckstörd, men bortsett från en kolssyrenedsprutad Richards Simmons är det få talkshowgäster jag hellre vill se. Observera och lär, alla själlösa filmnasare.

Veronica Mars uppmanar George W Bush att lägga ner vapnen

2006-04-27T12:44:00.000+02:00

Stackars, stackars George W Bush. Opinionen var tuff redan tidigare, och det kan inte vara lätt att häcklas av Jon Stewart, David Letterman och alla de andra dag ut och dag in. Nu ger sig även Neptune Highs egen deckardrottning in i debatten. Snacka om motvind.

För det var garanterat ingen slump. I det senaste avsnittet av Veronica Mars går hon och exet Logan i skolkorridoren och snackar. De stannar vid Logans skåp, och kameran dröjer sig kvar på avstånd. Tillräckligt länge för att pränta in budskapet från klistermärket på skåpet i mitten av bilden: "PEACE NOW".

Har man följt Veronica Mars så vet man att det här absolut inte är någon slump. Det har hela tiden varit detaljerna som gjort den, här i Sverige så sorgligt förbisedda serien, så fantastisk. För ett par veckor sedan var det vicepresident Dick Cheney som fick smaka på häcklandet. Veronica befann sig då hemma hos en Columbinekopia till klasskamrat. Medan de pratade stod han och sköt pilbåge mot ett uppstoppat rådjur i trädgården. Veronicas syrliga kommentar:
"I hate fake deer, too. Everytime I see their stupid fake deer faces I wanna grab a shotgun and go all Cheney on 'em."

Givetvis med tydlig adress till händelsen då den packade vicepresidenten sköt sin kompis med en hagelbössa under en fågeljakt några veckor tidigare. Och bara ännu ett exempel på varför jag älskar Veronica Mars – aktuellt, smart, detaljspäckat med lysande dialog. Det har ännu inte kommit något besked om det blir en fortsättning i den nya kanalen CW, men enligt en intervju med Enrico Colantoni (Keith Mars) ser det ljust ut. Åh, vad jag hoppas att han har rätt.

TV-Guides terrier är min nya idol

2006-04-26T12:54:00.000+02:00

Michael Ausiello är min nya idol. TV-guides reporter/krönikör/bloggare är så där härligt besatt av allting som har med tv att göra att det är omöjligt att undgå att älska honom. Och han är dessutom ett tydligt exempel på vad jag vill ha i svensk tv-bevakning.

Visst finns det tv-krönikörer som Anders Björkman, Nils Schwartz och J-O Andersson som är bra. Men, let's face it - det här är inte gänget med en ung syn på läget. Och Göteborgs-Posten hade för några år sedan en hysteriskt rolig tv-frågespalt av en Leif Österström. Poängen där var att han svarade på alla läsarfrågor med en värdelös ordvits. Typ: "När sänds Borta med vinden igen? Svar: "Aldrig. Sändningsrättigheterna är borta med vinden". Konsekvensen av att han slutade var att jag flyttade från Göteborg.

Men poängen med Michael Ausiello är att han är en kombination av Anders Björkman, Leif Österström och en naivt nyfiken terrier till reporter. Minns kanske främst hans bakom kulissernaknäck från inspelningen av Veronica Mars, där han fick vara statist. Och på sin blogg har han lagt ut en sanslöst initierad fråga-svar-intervju med det avhoppade skaparparet bakom Gilmore Girls.

Bäst av allt är ändå onsdagarnas "Ask Ausellio" på TV-Guides sajt. Här svarar han otroligt påläst på läsarfrågor om allt man kan tänka sig, ger spoilertips från samtliga serier som sänds, och kommenterar med små hänvisningar till Pantertanter. Visst har han gott om tid på sig att komma fram till svaren, men vad som inte går att plugga sig till är hans besatthet och det är den jag efterlyser även i Sverige. En tidningskvinna eller -man som tar tv-världen med samma grad av allvar som min idol. För om det inte går att klona Michael Ausellio, borde det åtminstone gå att korsbefrukta Anders Björkman med Janne Josefsson. Så det blir lite fason.

Tisdagarna med Bauer - det blir inte heligare än så

2006-04-25T13:27:00.000+02:00

Det har blivit mycket snack om 24 den senaste tiden, och jag är ledsen om jag upprepar mig, men shit alltså. Tisdagförmiddagarnas heliga stund med ett nytt avsnitt funkar faktiskt som en adrenalinspruta rätt in i hjärtat. Nu snurrar det bara.

Har du mot förmodan inte sett det senaste avsnittet läser du vidare på egen risk. Vi snackar bäst hittills - till och med bättre än när Edgar dog gasdöden på CTU. Och det känns (nu blir det här lite over the top, jag vet) som om man är med när tvhistoria skapas. Men det är svårt att inte ryckas med när det händer saker hela tiden.

Chloe som gör den avsatte CTU-bossen till sin egen praoelev. Försvarsminister Hellers självuppoffrande biltur utför ett stup. Att President Pussy till slut erkänner för sin hustru vilket svin han är. Presentationen av mästerhjärnorna med handsfree som ligger bakom hela plotten. Och så Jack Bauers fantastiska knep för att komma ombord på flygplanet i slutet. Dra på sig en luva och bära resväskor - fantastiskt.

Jag blir svettig bara av att tänka på seriefinalens dubbelavsnitt. Hur kan dom toppa det här? Va?

Bedårande minsann

2006-04-25T11:12:00.000+02:00

Att få en nod of aproval från Kjell är förstås stort. Er som har hittat hit för första gången tack vare länken på Weird Science vill jag därför bara önska välkomna, och mina förhoppningar om ett återseende. Till er andra – om ni inte råkar stå med på Publicistklubbens utskickslista och därför fått den i bokform – rekomenderar jag varmt artikeln om bloggar vs dagspress under samma länk. Precis så.

Rösta på din favvo-Bauer

2006-04-24T18:34:00.000+02:00

Säsongsfinalen av tidernas bästa 24 blir ett tvåtimmars dubbelavsnitt den 22 maj. Och som uppladdning för detta har Fox nu dragit igång en omröstning på webben om tittarnas favoritögonblick från den första säsongen.

Nu är det väl inte skitlätt att uppskatta de gamla scenerna utanför sina sammanhang, och dessutom är det jävligt störigt att varje klipp föregås av samma reklamsnutt för tävlingssponsorns raklödder. Men, men. Scenen när Jack hittar sin döda fru är ju en tvklassiker värd att se om. Dessutom är det roligt att studera karaktärernas utseendemässiga utveckling under fem år. Kiefer har ju gått från en tunnhårig svullen snubbe, till den crewcutmaskin han är i dag.
Mycket nöje.

Stockholms bästa butik

2006-04-23T19:55:00.000+02:00

Dagarna innan löning borde det vara förbjudet att ens närma sig östra Södermalm. För inte varje, men åtminstone varannan, gång jag går in i den lilla butiken på Skånegatan köper jag någonting - trots att min inköpslista egentligen var blank. Häromdagen kom jag till exempel ut med en jättefin liten bok om Ralph Wiggum, som blev en perfekt 30-årspresent till en kompis.

Och är det inte Simpsonsböcker så är det nån tvseriesäsong i region 1-utgåva, en cd med ett spännande omslag eller en pamflett av Kristian Luuks brorsa. Badlands utbud är verkligen på pricken, hela tiden, och killen bakom disken kan med järnkoll besvara alla frågor om releasedatum och sånt.

Dessutom känns det alltid sjuhundra gånger trevligare att handla saker som man får ta med sig hem direkt. Webbshopping i all ära, men att få klämma, vrida och vända på Deadwoods andra säsong är betydligt roligare än att sitta och vänta vid postfacket i dagar. (Var i helvete är min Magnumbox förresten, Swedisc? Det har gått två veckor nu!). Ja, Badlands är en oas för populärkulturnördar. Stockholms kanske roligaste affär.

Fotbollens tv-avtal är inte ens halvklart

2006-04-21T02:07:00.000+02:00

Bravo. Så föll till slut den andra pusselbiten på plats. Men när Canal Plus och Svenska fotbollförbundet trumpetat ut hur härligt det är att de äntligen kommit överens om sändningsrättigheterna kring allsvenskan är det ju lätt att tro att allt är bra så. Tv-festen är räddad, typ. Men det är den ju inte alls.

Vad Canal Plus har säkrat är rättigheterna till "veckans match". Det vill säga 23 sändningar från allsvenskan 2006, att lägga till TV4:s 17 lördagsmatcher efter VM. Totalt 40 matcher, att jämföra med de över 100 PPV-matcher som tv-tittarna ännu inte är säkra på att kunna få se. Lite skillnad va?

Visst är jag glad över att vara garanterad en fortsatt fotbollsfest i kanalen som producerar bäst tvsport i Sverige, men en stor poäng med min digitalbox har hela tiden varit möjligheten att kunna löpa hem mitt favoritlags matcher. Okej, håller man som jag på Blåvitt, eller på något av Stockholmslagen också för den delen, kan man säkert räkna med åtminstone fyra-fem direktsändningar. Men jag nöjer mig ju inte med det. Jag vill kunna se ALLA matcher. Och för de mindre hippa lagens fans ser det säkert ännu mörkare ut, och orättvisan i detta kommer bli uppenbar om det inte kommer en lösning snart.

Nu är detta väl i ärlighetens namn inte Canal Plus fel. Kentaro Group som äger rättigheterna till allsvenskan har hela tiden sagt att de vill sälja kakan i tre delar. Lördagsmatcher, veckans match och sedan PPV direkt till kabeloperatörerna. Men poängen är att ingenting är klart än. Vad den schweiziske hästhandlaren än säger.

House utklassar allt annat på tv just nu

2006-04-20T04:11:00.000+02:00

Åh fy satan vad bra House är just nu. De senaste veckorna har serien verkligen krossat allt annat. Vi snackar en helt egen liga. Ingen konkurrens alls. Och det bästa är att det bara kommer mer.

Det började med avsnittet då House benvärk bara blev värre och värre. Efter en knäckande inledningsscen med Ryan Adams Desire som bakgrundsmusik, kom en ännu mer knäckande scen där den gamle surputten visade upp sin deformerade lårmuskel för Cuddy så hon skulle ge honom starkare smärtstillande. Sen följde ett par fantastiska avsnitt när Wilson flyttade in hos House efter att ha separerat från sin fru. Och helt plötsligt var det de båda läkarnas privatliv och relation sinsemellan som blev mest intressant. Tills igår.

Draget att låta Forman och Cameron tvista över akademiskt erkännande var lika enkelt som lysande. Läkare, precis som de flesta andra inom den akademiska världen, är äregiriga. Att bli publicerad i en facktidskrift, och att få sina kollegors uppskattning är viktigt för dem. Så är det bara. Och även om de unga stjärnläkarna tidigare slagits om mäster House erkännande var det senaste avnittets plot att ta det ett steg längre. Nu handlar det om hur deras samfund ser på dem. I förlängningen deras möjlighet till att göra karriär. Och att då låta den blödiga och känslosamma Cameron få försöka ta strid mot den pragmatiske strebern Forman var jävligt smart. Slutscenen antyder ju minst sagt dessutom att den här striden inte är över än.

Att döma av de spoilers som finns ute på nätet kommer även de sista avsnitten för säsongen innehålla några riktiga skrällar. För att inte förstöra överraskningen tänker jag inte gå in närmare på vad de här chockerna består i, men om ett par veckor sänds iallafall ett dubbelasvnitt tisdag-onsdag, som låter grymt lovande.

Det är också uppenbart att de amerikanska tv-tittarna håller med mig om House kvaliteter. Som innehavare av sloten efter American Idol lockar Greg och hans kompanjoner nu rekordpublik, och förutom den superframgångsrika talangsåpan är det bara CSI som drar fler tittare för tillfället. Heja!

En 80-årig onelinermaskin blev stor radiounderhållning

2006-04-19T15:32:00.000+02:00

Man behövde sannerligen inte vara konstkonnässör för att uppskatta Tors reportage om Torsten Andersson i P1:s Bildrutan i dag. Den 80-årige konstnären visade sig nämligen vara en veritabel onlinerspruta och resultatet blev stor radio. Tillsammans med Googles bildsökfunktion kunde man dessutom se de omtalade konstverken. Perfa.

Torsten Andersson har ansetts pretentiös på grund av sin vilja att hitta ett eget bildspråk. Han har hånats och förlöjligats, och bor nu isolerat i ett hus utanför Hörby. Men konstetablissemangets spe har satt djupa spår i honom, och fram tornar bilden av en man som trots sin kompromisslösa hållning faktiskt verkar lite ledsen av hur han blivit behandlad.
"Hat är ett starkt ord. Men revansch kan vara en bra drivkraft". "Jag tänker fan inte ge dom nöjet att se mig dö som konstnär". (Nu citerar jag ur minnet, real players spolningsfunktion suger).

Fast trots all skit fortsätter han verka på inslagen linje. Anderssons vilja att hela tiden göra saker perfekt får honom dessutom att bränna stora delar av sina målningar ute på åkern bakom huset.
"Att måla tavlor är inget svårt. Det går till och med att måla bra tavlor om man har hållt på med det här så länge som jag gjort. Men det intressanta är att måla bättre än bra. Och det svåra är att makulera."

Resultatet blir att Torsten Andersson alltså eldat upp 40 av sina 50 senaste verk. Samtidigt ställer jag mig då den kanske cyniska frågan om inte det här är ett sätt för honom att göra sig själv mer exklusiv. Att genom att begränsa sitt eftermäle låta det som faktiskt lämnas kvar bli mer värdefullt. Tor menar att det inte är så, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken. Skitsamma, det blev iallafall det mest fascinerande stycke radio jag hört på mycket länge. Lyssna själva här om ni missade.

Alla kliver fram ur Jack Bauers skugga

2006-04-18T16:04:00.000+02:00

Det var väl det jag visste. Efter två jämförelsevis något trögare avsnitt var 24 tillbaka i gammal god säsong 5-form igen. Och det enda som krävdes var tydligen att Jack skulle ta ett steg tillbaka en liten stund.

För under de säkert 20 minuter i mitten som gick utan Jacks medverkan i gårdagens avsnitt, klev de andra fram. Och som de klev fram. Bill Buchanan upprättade en sambandscentral i sin mexitegelvilla. Chloe (åh, Chloe!) utpressade psychovikarien och gav sig ut på fältet. Och Mike Novic och fru Palmer började nysta i trådarna.

Till sist kulminerade allt i vad som måste vara rekordet i 24:s bild-i-bild-historia. Vi snackar sju parallella cliffhangers. Yowza!

Tacka TV4-Max för uppmärksamheten, Per Ledin

2006-04-17T14:36:00.000+02:00

"Det är bättre att vara ökänd än okänd. Så resonerar iallafall jag".
SM-finalen i ishockey har gått från att enbart vara en angelägenhet för Göteborgare och värmlänningar, till att beröra större delen av den idrottsintresserade allmänheten. Och en hel del andra, för den delen.
Den enda orsaken till det stavas Per Ledin.
Hittills i finalserien har Färjestads buse hunnit med att;
Ropa "tjockis" till Frölundamålvakten Tommy Salo under en tv-intervju och sedan hota att "sänka honom".
Bli belagd med munkavle av sina tränare, och läxats upp av sin mamma.
Gnällt över hur hans lagkompis kallats för könsord av en motståndare och själv hotats av bortafansen.
Och med den största cloun hittills - ropat "Din tjocka jävla tattare, du är ju för fan patetisk" till en stackars måldomare från Göteborg.
Det är den här vårens största tv-genombrott, och även om Per Ledin så klart kan tacka sig själv för det mesta, borde han ändå skicka en tanke till TV4-sportens Max Grinndal med kameraman. TV4-Max fattade från början vem det skulle handla om under finalmatcherna och har punktmarkerat Per Ledin för att inte missa en profan stavelse eller förolämpning att kabla ut till tittarna under lämpligt spelavbrott. Resultatet är kanske inte idrott på hög nivå, men iallafall en tvklassiker i stil med Peter Forsbergs utbrott på domaren Börje Johansson 1994. Att det sedan irriterar de mer polerade aktörerna i finalserien må vara hänt. Alla vi andra gör vågen i sofforna och skruvar upp volymen i väntan på nästa klassiker.

Okej att sparka Ari - men fan inte Jeremy Piven

2006-04-15T17:32:00.000+02:00

I väntan på att det ska bli juni slukar jag allt jag kommer över om Entourage. Och det har konstigt nog inte varit mycket. Men nu gör iallafall rykten gällande att den del av storyn i säsong tre kommer att handla om hur Vinny Chase sparkar Ari Gould som sin agent. Tydligen hade HBO bokat courtsidebiljetter till en Lakersmatch och där spelat in en scen i vilken Vincent och hans pojkar blir uppvaktade av en annan stjärnagent som spelas av Carla Gugino (hon som blir av med armar och ben i Sin City).

Och visst låter det lovande rent storymässigt med en sparkad Ari Gould. Han har alltid varit som bäst i motgång - minns bara scenen i garaget i slutet av säsong två, när han fått kicken från det stora agentföretaget och upptäcker att varken företagsabonnemanget på mobilen eller hans firmabil är tillgängliga längre. Eller scenen därpå när han sitter i sin assistents upp-pimpade 2 fast & 2 furious-bil och sjunger med i Stevie Wonders For once in my life. Magiskt.

Hoppas bara att detta INTE innebär att Jeremy Pivens karaktär försvinner helt från serien. Det får bara inte ske, men samtidigt tror jag att HBO-gänget är smartare än så.

I väntan på säsong tre av Entourage kan man förresten se Johnny Drama sjunka mot botten med Kurt Russel och Richard Dreyfuss i Poseidon. Ännu en Aquaman i familjen Chase alltså.

Ett brittiskt mästerverk - tre månader efter alla andra

2006-04-13T22:57:00.000+02:00

Det finns trots allt poänger med att vara trög ibland. För någon månad sedan var jag ju typ sist i västvärlden att upptäcka storheten i House, efter en maratonsittning med första säsongen på dvd. Efter att sedan kollat ikapp även andra säsongen håller jag nu Hugh Lauries buttre läkare som en av de absoluta tv-favoriterna.
Nu är det BBC:s Life on Mars som jag till sist fått upp ögonen för.

Visst, jag misstänkte att det skulle vara bra efter de fina recensionerna från bland andra Kjell och 43 minuter, men då i vintras hade jag antagligen så mycket annat att se att det inte passade in i mitt schema. Nu har jag iallafall kommit till skott och börjat plöja första säsongen, och visst är superlativen befogade. Manchesterpolisen som råkar ut för en trafikolycka och vaknar upp trettio år tidigare är en suveränt originell idé som genomförs på ett sätt som inte liknar något annat i tv. Förstår också att SVT är intresserade.

Men det här med att vara trög är ju faktiskt en fördel ibland. Alla mina bästa tv-upplevelser har uppstått när jag kommit in sent och kunnat kolla på i princip en hel säsong i följd, utan att behöva vänta en vecka på fortsättningen. Det började för några år sedan när min lillebror bodde på Irland och skickade hem andra säsongen av 24 på dvd. Hade inte brytt mig speciellt mycket om den första säsongen, men i dvd-format kom verkligen poängen med tidsgreppet fram. Deadwood, OC och Entourage är andra exempel på maratonfester jag haft framför tv:n. Visst är det roligt att vara först med något ibland också, men ur ett rent tittarperspektiv är det nog bättre att vara seg.

För övrigt kommer Life on Mars ut på dvd om en månad. Ett givet köp i väntan på säsong två.

Veronica Mars på väg mot säsongsfinal

2006-04-12T22:57:00.000+02:00

Det börjar dra ihop sig för upplösning i Neptune. De senaste avsnitten har inte berört arc-historien så mycket, men när Veronica börjat dagdrömma om busskraschens offer bjöds det på en del sköna ledtrådar. Och en stor surprise. För efter förra veckans besök på Hearst College var nog de allra flesta säkra på att det är dit serien kommer flytta nästa säsong. Men så kom intagningsbeskedet från Stanford och visst tvivel såddes.

Men det bästa med Veronica Mars är alla små detaljer. Tidigare i år avslutades ett avsnitt med att Veronica satte upp en spåkakelapp med Lost-siffrorna på sin spegel. Här var det en skiva som utgjorde någon form av clue. En snabb googling visar att både bandet (Wannabes) och skivan (I am god) finns i verkligheten. Dock med annat omslag, men ändå.

Hoppas nu bara att Steve Guttenberg är skurken.

Bauer i en svacka

2006-04-11T21:25:00.000+02:00

Det var tydligen omöjligt att klara av tempot, spänningen och kvaliteten i 24 avsnitt. Missförstå mig inte nu – femte säsongen av 24 är den överlägset bästa hittills. Och bland det bästa som går på tv. Men förutom de tio sista sekunderna i förra avsnittet har de två senaste veckorna faktiskt varit en besvikelse.
Ribban är ju onekligen högt lagd efter femton furiösa 43-minutare, men det är ändå synd att manusförfattarna slappnar av så här precis innan upploppet. Gårdagens avsnitt tillförde ju ingenting, möjligtvis undantaget scenen där First Lady Logan bad om ursäkt till sin make för hennes tidigare bristande förtroende för honom. Om hon bara visste, liksom. Annars – snark!

Fast jag väljer att se det som en uppladdning inför det spektakulära slutet. För visst måste det gå att ta det här i hamn på ett bra sätt? Med start på måndag, tack.

HIMYM misshandlas av CBS

2006-04-10T16:54:00.000+02:00

Innan CBS togs över av Hattifnattarna var måndagarna en fantastisk tvdag med både 24 och How I Met Your Mother i en perfekt mix av galen actionspänning och skratt. Men efter OS-uppehållet har det tydligen varit slut på det. HIMYM lyfts in och ut ur tablåerna som vore det en Huset fullt-repris - utan den minsta takt eller känsla. I dag sänds visserligen äntligen ett nytt avsnitt efter tre veckors uppehåll, men efter det får vi vänta till 1 maj på nästa.

Okej att en sitcom om några vänner i New York kanske inte kräver samma kontinuitet som låt säga en thrillerserie om terrorister med nervgas, men jag tycker ändå att det är respektlöst att behandla tittarna på det sättet. UPN betedde sig konstigt nog likadant med Veronica Mars ett tag, men från och med i morgon har Neptunes finest fått en ny fast tid på tisdagar. Därmed är tisdagar veckans bästa tvdag. VM, House och Theif. Sweet.

Stenålder på Femman

2006-04-08T03:38:00.000+02:00

De teknikansvariga på Kanal 5:s hemsida lever uppenbarligen på 1900-talet. För visst är det bra att kanalen börjar med webbcasting så man kan kolla på programmen när man vill (även om utbudet är så där). Men va fan - att kräva Internet Explorer som webbläsare är ju imponerande efterblivet.
Vem använder Explorer i dag?
Firefox:s fördelar torde vara fastslagna sedan länge, och de bakåtsträvare som fortfarande surfar med Microsoft är väl knappast den målgruppen som kolla in Sofis Värld på nätet.
Gör om, gör rätt.

Manlig vänskap

2006-04-06T16:05:00.000+02:00

Förra veckans gladaste nyhet var utan tvekan att House fått klartecken för en tredje säsong. För även om de första typ 38 avsnitten var lysande så är det ju först nu i de två-tre senaste som de nått okända höjder.
Anledningen är så klart att James Wilson flyttat in hos House efter att ha separerat från sin fru. Och efter att man tidigare suttit som klistrad framför läkarnas mysterielösande vill jag nu bara att de ska ställa en diagnos så vi kan få följa vännerna House och Wilson i hemmiljö i stället.

Att Greg House inte var någon mönstersambo kunde man kanske listat ut på förhand. Men att gömma disken i ugnen och sen ställa fram den nästa dag (när det är Wilsons tur att diska) var ändå rätt imponerande. Något barnsligare kanske att köra hand-i-skål-med-ljummet-vatten-tricket på den sovande Wilson, men inte desto mindre kul.
Efter att han lurat Wilson att sitta utanför på trappan och vänta en halv dag försöker House få sin vän att ge tillbaka, att svara med ett eget practical joke, så han ska slippa tänka på sitt taskiga kärleksliv.
"Everything else sucks. You might as well find someting to smile about".

En stund senare gör Wilson just det, och House leende när han upptäcker hur hans vän håller på att bli - tja, House - var obetalbart.
Manlig vänskap at it's best.

Äntligen

2006-04-06T14:07:00.000+02:00

Säsong fyra.
Region 1.
350 spänn.
Med frakt.
Som hittat.
På väg.

Albert Svanbergs finest hour

2006-04-05T12:26:00.000+02:00

I en tid då SVT-sporten är saggigare än någonsin påminns jag om dess storhet. Och då speciellt Albert Svanbergs.
För innan han blev storpys gjorde Albert faktiskt en hel del bra. Hans praktverk är givetvis VM-krönikan 1994 som är fantastisk rakt igenom.
Nu har något okänt geni lagt ut den på nätet, och vi som inte varit smarta nog att spara VHS-banden från då får återigen chansen att uppleva den perfekta sammanfattningen av den perfekta sommaren. Självklart klimax är ju givetvis straffarna, där Svanberg och redigeraren Dennis Videmyr pumpar ut saxofonsolot från Springsteens Jungleland precis efter Ravellis avgörande räddning. Och så inklippsbilderna från glada fans efteråt: "Ravelli, nu är han kung alltså". Ett magiskt stycke svensk tvsportjournalistik.
Sen kan vi ju försöka glömma att den dåvarande sportchefen Bosse Gentzel skickade sig själv som kommentator till USA, och stod för klassiker som: "Vår vän koreanen passar vår vän koreanen".

Albert Svanbergs näst största ögonblick, undrar ni?
Lätt. När han intervjuar en rekordbesviken yngling vid namn Peter Forsberg efter att Modo förlorat den avgörande SM-finalen mot Malmö 1994. Foppa skyllde allt på domaren Börje Johansson. "Han var så jävla dålig att jag vill dra på honom en smäll".
1994 var året då Albert peakade.

Lång dags färd mot wow

2006-04-04T17:23:00.000+02:00

Yikes.
Senaste 24-avsnittet var kanske säsongens sämsta. Rätt meningslös bistory om First Lady-assistenten vars dotter kidnappats i utbyte mot information. Och övertagandet av CTU var inte heller speciellt hett - även om Helen Mirrens ondskefulla leende från balkongen var lite skönt.

Men så kom de sista tio sekunderna.
Som uppvägde allt. Allt!
Ja jävlar...

Veronica på svenska

2006-04-02T23:53:00.000+02:00

Kolla här då.
En svensk Veronica Mars-sajt, igång i över ett år, som jag missat helt tidigare.
Forum, episodguide, länkar till svenska recensioner osv. Lätt värd ett besök.

För övrigt var veckans VM-avsnitt klart bättre än återkomsten efter våruppehållet.
Och eftersom Rob Thomas hintat tidigare att vi skulle få ledtrådar till säsong tre så känns det väl rätt safe att anta att fröken Mars kommer göra som Wallace och hamna på Hearst College nästa år. Om bara kanalcheferna ger grönt ljus till en tredje säsong, det vill säga.

Lynn McGill den nya Arne Weise

2006-03-31T18:38:00.000+02:00

Efter att ha inlett som vansinnigt jobbig streber, tog sig Sean Astins rollfigur Lynn McGill ordentligt i 24. Givetvis med hans hjältemodiga frånfälle som höjdpunkt.

För Sean Astin väntar nu jobbet som speakerröst till en naturserie om surikater i Animal planets Meerkat manor. Kanske inte det mest naturliga valet, men ändå rätt kul.

Braugher fenomenal i comebacken

2006-03-29T21:00:00.000+02:00

Fem tjuvar håller på att länsa ett bankvalv. Då ringer chefens telefon.
Alla stannar upp.
Han svarar, och i andra änden är det hans fru som befinner sig – hos polisen. Parets dotter har gripits för ett mindre brott och nu vill en polisman prata med hennes pappa.
Vad göra?

Jag skrev här om glädjen över Andre Braughers återkomst till tv-rutan, och den glädjen är sannerligen inte mindre efter att ha sett första avsnittet av FX:s miniserie Thief. Braughers karaktär Nick Atwater är kanske inte i klass med Frank Pembleton – än. Men snacka om lovande start. Fotot är filmiskt mästerligt och casten är suverän. Speciellt Braugher så klart. Men ta bara en sån sak som att Michael Rooker spelar cop-gone-bad-och-sålt-sig-till-den-kinesiska-maffian. Dessutom klassar faktiskt scenerierna de från Baltimore. Theif utspelar sig i New Orleans efter Katrina, och träskmarkerna runt stan kommer till användning direkt.

Att göra tv med tjuvar i huvudrollen verkar ju förresten vara trendigt just nu. I jämförelse med NBC:s glammiga Heist är svarta, streetsmarta Thief ett betydligt roligare val.

Vinny Chase tillbaka i juni

2006-03-29T16:02:00.000+02:00

En blond tjej går förbi och Johnny Drama utbrister:
"Edie Britt!"
Faktum är att jag nästan inte kan förklara hur peppad jag blev av att se den här.
HBO har börjat teasa med trailers inför tredje säsongen av Entourage, med start i juni.
Let's hig it out, bitch!

Chloe - roligast i 24

2006-03-28T16:49:00.000+02:00

När det mesta i femte säsongen av 24 har handlat om Jack och jakten på Xentoxgas så är det trots allt en av bifigurerna som ibland stjäl scenerna. Vem? Chloe så klart.
Superdatateknikern har varit med sedan tredje säsongen, och efter att mest ha varit irriterande har hon verkligen blommat ut säsong fem. Dels personligen - i år har hon ju till och med haft en snubbe (även om han visade sig vara en förrädare), och även känslomässigt (tårarna när Edgar strök med).

Men i går visade hon även prov på stor, om än kanske ofrivillig humor.
Först den drypande repliken "Yeah, you better" som svar till den nya tjejens oroliga förhoppning om att göra ett bra jobb, trots att hon tvingas jobba med den hon anklagat för sexuella trakasserier.
Och sedan minen när det en stund senare visar sig att samma nya tjej missuppfattar varenda situation som trakasserande.

Jag har absolut inga problem med 24-skaparnas killingspree av huvudkaraktärer den här säsongen. Måtte bara Chloe få leva vidare.

Tillbaka

2006-03-27T18:10:00.000+02:00

Efter en helg i internetlöst land är jag nu åter i civilisationen.
Mer om det sen - nu jobb.

Resesällskap

2006-03-24T10:07:00.000+01:00

Resmål: Malmö.
Färdsätt: X2000.
Beräknad restid: 4 h 20 min.
Sällskap: Veronica Mars, Gregory House, Seth Cohen, Dr Temperance Brennan och Tony Soprano.
Prognos: Lysande.

Heist - Jönssonligan med en budget

2006-03-23T17:44:00.000+01:00

NBC:s nya storsatsning Heist jämförs oundvikligen med Oceans-filmerna. Ett gäng intellektuella och charmiga tjuvar ska slå till mot tre juvelerare på Rodeo Drive samtidigt som - tadam - Oscarsgalan. Men efter att ha sett pilotavsnittet känns det rimligare att dra paralleller till Gösta Ekman istället för Clooney.

Upplägget är exakt som en Jönssonliganfilm. Sickan (Dougray Scott) är veterantjuven med en plan. Till sin hjälp har han playern Vanheden (Steve Harris), idioten Dynamit-Harry (David Walton), kvinnoalibit Doris (Marika Domincyk) och så twisten som inte ska göra idéstölden så uppenbar - en gammal gubbe som snor bilar.
Två klantiga snutar, Dan Ekborg och Kent Andersson (Billy Gardell och Reno Wilson) ska stoppa allting.
Men. Heist nöjer sig inte med att sno hela persongalleriet. Tjuvarna använder sig av samma knep som Jönssonligan. Stoppa en bil genom att manipulera ett rödljus, och sen hoppa ner i kloaksystemet under bilen genom ett hål i golvet.

I nästa avsnitt blir det extra spännande. Då ska Sickan bindas fast vid en jättestor klocka (som egentligen inte finns) medan resten av ligan ska försöka rädda honom. Spännande, spännande.

Poletten som trillade ner

2006-03-23T16:09:00.000+01:00

Alla serier med titelmusik av Massive Attack är givetvis lysande. Synd bara att det är först nu - två år efter alla andra som jag till slut har upptäckt House på riktigt efter att ha fått låna första säsongen på dvd av Andrea (tack!).
Jag gillade visserligen det jag sett på Canal Plus tidigare, men det är först efter en ordentlig plöjning som storheten i Hugh Lauries buttre läkare verkligen har slagit mig.

Men det är inte bara Laurie och hans vänskap med självmordssnubben från Döda Poeters Sällskap som gör House så bra. Det är hela persongalleriet, från kärlekskranka och naiva Dr Cameron, via kapitalistsvinet Vogler och prettypojken Chase till ständigt ifrågasättande Forman. Och till sist Sela Ward på det.

Säsongens sista avsnitt, slutscenen med Rolling Stones You can't always get what you want, var dessutom musikmässigt i klass med Brothers in arms-scenen från Vita huset.

Tiden går fort

2006-03-21T16:43:00.000+01:00

Efter de senaste avsnittens manfall visade nya 24 i går att man inte behöver döda stora karaktärer för att få till en grym cliffhanger. Hoppas nu bara att Jack plockar fram det där sanningsserumet som gör jävligt ont och använder det på you know who.

Är det inte rätt sjukt förresten att säsong 5 redan hunnit till klockan 21? Och att det bara är tio avsnitt kvar. Det tempo som de vridit upp den här gången gör ju att man helt tappar tidskonceptena - och då har de ändå en klocka som rullar typ fem gånger per avsnitt. Fantastiskt.

Pembleton byter sida

2006-03-20T14:49:00.000+01:00

Rollbesättningen i Uppdrag: Mord är kanske den bästa i tv-historien. Alla skådespelare kändes perfekt handplockade för sina roller, och resultatet blev magiskt. Även efter programmets nedläggning har jag fortsatt hålla hela gänget som personliga favoriter i nästan allt de gjort. Okej att Richard Belzer känns bortslösad i Law and order (blä) och Kyle Secors medverkan i Commander in chief kanske inte är jättelyckad, men han gjorde ju första säsongen av Veronica Mars dessförinnan, så då är det mesta förlåtet.

Nu är det dags för favoriten bland favoriterna att få en egen serie. Andre Braughers Frank Pembleton är en klassisk snutroll, och hans väg från cynisk übercop till strokedrabbad spillra har varit rätt svår att följa upp. Men i FX's nya miniserie Thief gör Braugher huvudrollen som ledaren för ett gäng inbrottstjuvar, och enligt NY Times och trailern på hemsidan kommer det bli riktigt bra.

Thief har premiär 28 mars.

Tidernas sämsta signatur

2006-03-17T16:27:00.000+01:00

Fox nya sitcom The Loop handlar om en snubbe som försöker jonglera karriären som ung chef på ett flygbolag med sitt galna privatliv. Och efter två avsnitt att döma så är den rätt ojämn. Philip Baker Hall är bitvis kul som flygbolagets sura VD, men Eric Christian Olsen (han som gör Jim Carreys roll i Dum och ännu dummare) är olidligt usel.

Sämst av allt är dock signaturen av James Kochalka & The Zambonis (jo, det är sant).

"All the scientists are running around. Looking for the monkey but he can't be found. 'Cause he's down by the pond playing hockey with the kids." Och. Så. Vidare. Finns att lyssna på här, men det är på egen risk.

She's baaack

2006-03-16T16:13:00.000+01:00

Så var äntligen väntan över - efter mer än en månad ett nytt Veronica Mars-avsnitt. Men det blev lite av ett antiklimax. För även om det i princip räcker med att höra ledmotivet för att bli på bra humör (jag har det som ringsignal...) så kan ju manusförfattarna så mycket bättre. Minimysteriet kändes så där, ingen Wallace eller Eli, och vad har hänt med Steve Guttenberg?

Positivt dock att arc-storyn leddes framåt. Och att Mac var tillbaka.

Vad är förresten grejen med alla varianter på Jerry Maguire-citatet "You had me at hello"?. Här kom ännu en - måste vara alla replikskribenters största darling. Känns sådär fräscht va?