Ordning på torpet
Så. Var. Det. Slut.
Det känns ju lite fånigt att som sportintresserad svensk faktiskt tycka att det är rätt skönt att vinter-OS är över. Turin har trots allt inneburit ett aldrigt tidigare skådat svenskt medaljregn.
14 stycken till slut - sju guld, två silver, fem brons. Vansinnigt så klart.
Och SVT har gjort ett lysande jobb, under nästan hela spelen.
Visst var Jacob Hård och Katarina Hultling snarktråkiga under både invigningen och avslutningen. Och castingen av gamle galenskaparfavoriten Jan Rippe får nog också ifrågasättas, liksom beslutet att sätta honom på en jävla tron (fast Albert Svanberg var inte bättre han de sista dagarna). Johan Ejeborgs gapande har jag varit trött på sedan Athen.
Resten har varit olika nivåer av fantastiska, med Chris Härenstam, Nicklas Wikegård, Johan Thornberg och firma Hård/Blomquist som höjdpunkter.
Men.
Till slut kan man faktiskt få för mycket av det goda.
Och det bästa med att spelen nu är slut är ju att tablåerna återgår till det normala igen.
I kväll är till exempel How I met your mother tillbaka. Bara en sån sak.
posted by Måns at 12:13
2 Comments:
Måste höja ett varningens finger för Chris, ett ohämmat användande av uttrycket "den samme" kan bli väl jobbigt. - Bäckman passar till Lidström, bra skott av den samme.
Jag vet inte, kan funka nån gång ibland, men 25 ggr per match är att ta i.
En annan Chris-hangup:
... Kasparaitis, som spelar i blablabla till vardags.
... Ryssland, som har vunnit alla sina matcher hittills.
... Sudden, som spelar sin xxx:e säsong i NHL.
Han är kär i ordet SOM, och i bisatser.
Skicka en kommentar
<< Home