En 80-årig onelinermaskin blev stor radiounderhållning
Man behövde sannerligen inte vara konstkonnässör för att uppskatta Tors reportage om Torsten Andersson i P1:s Bildrutan i dag. Den 80-årige konstnären visade sig nämligen vara en veritabel onlinerspruta och resultatet blev stor radio. Tillsammans med Googles bildsökfunktion kunde man dessutom se de omtalade konstverken. Perfa.
Torsten Andersson har ansetts pretentiös på grund av sin vilja att hitta ett eget bildspråk. Han har hånats och förlöjligats, och bor nu isolerat i ett hus utanför Hörby. Men konstetablissemangets spe har satt djupa spår i honom, och fram tornar bilden av en man som trots sin kompromisslösa hållning faktiskt verkar lite ledsen av hur han blivit behandlad.
"Hat är ett starkt ord. Men revansch kan vara en bra drivkraft". "Jag tänker fan inte ge dom nöjet att se mig dö som konstnär". (Nu citerar jag ur minnet, real players spolningsfunktion suger).
Fast trots all skit fortsätter han verka på inslagen linje. Anderssons vilja att hela tiden göra saker perfekt får honom dessutom att bränna stora delar av sina målningar ute på åkern bakom huset.
"Att måla tavlor är inget svårt. Det går till och med att måla bra tavlor om man har hållt på med det här så länge som jag gjort. Men det intressanta är att måla bättre än bra. Och det svåra är att makulera."
Resultatet blir att Torsten Andersson alltså eldat upp 40 av sina 50 senaste verk. Samtidigt ställer jag mig då den kanske cyniska frågan om inte det här är ett sätt för honom att göra sig själv mer exklusiv. Att genom att begränsa sitt eftermäle låta det som faktiskt lämnas kvar bli mer värdefullt. Tor menar att det inte är så, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken. Skitsamma, det blev iallafall det mest fascinerande stycke radio jag hört på mycket länge. Lyssna själva här om ni missade.
Torsten Andersson har ansetts pretentiös på grund av sin vilja att hitta ett eget bildspråk. Han har hånats och förlöjligats, och bor nu isolerat i ett hus utanför Hörby. Men konstetablissemangets spe har satt djupa spår i honom, och fram tornar bilden av en man som trots sin kompromisslösa hållning faktiskt verkar lite ledsen av hur han blivit behandlad.
"Hat är ett starkt ord. Men revansch kan vara en bra drivkraft". "Jag tänker fan inte ge dom nöjet att se mig dö som konstnär". (Nu citerar jag ur minnet, real players spolningsfunktion suger).
Fast trots all skit fortsätter han verka på inslagen linje. Anderssons vilja att hela tiden göra saker perfekt får honom dessutom att bränna stora delar av sina målningar ute på åkern bakom huset.
"Att måla tavlor är inget svårt. Det går till och med att måla bra tavlor om man har hållt på med det här så länge som jag gjort. Men det intressanta är att måla bättre än bra. Och det svåra är att makulera."
Resultatet blir att Torsten Andersson alltså eldat upp 40 av sina 50 senaste verk. Samtidigt ställer jag mig då den kanske cyniska frågan om inte det här är ett sätt för honom att göra sig själv mer exklusiv. Att genom att begränsa sitt eftermäle låta det som faktiskt lämnas kvar bli mer värdefullt. Tor menar att det inte är så, men jag kan ändå inte låta bli att tänka tanken. Skitsamma, det blev iallafall det mest fascinerande stycke radio jag hört på mycket länge. Lyssna själva här om ni missade.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home