Vita husets final får oss tro på en ljus framtid
Kungen är död.
Länge leve kungen.
Finalen av Vita Huset blev väl ungefär vad man hade kunnat vänta sig. Finstämt, stråkfyllt med förhoppningar om en ljus framtid för alla inblandade. Så klart gick Jed Bartlet runt i korridorerna och tog farväl av hela sin stab. Och för att liksom understryka lite extra hur personlig och empatisk den avgående presidenten var fick han fråga en anonym kontorsslav hur hennes mamma mådde. "Hälsa henne att jag ser fram emot att träffa henne snart igen". Charlie fick sin chefs gamla tummade kopia av den amerikanska konstitutionen, Toby sin benådan och nytillträdde Santos ett brev med goda råd.
Men det viktigaste rådet, den viktigaste lappen var den CJ överlämnade till Josh. Liten, gul, med fyra bokstäver. WWLD. What would Leo do. Håll dig till det så kommer allt gå bra.
Den avlinde John Spencer/Leo McGarry blir därmed en person av bibliska mått, och när vi ser hur Josh slår sig ner bredvid presidenten i ovala rummet är det som om allt kan börja om på nytt igen. Landet är i goda händer.
Tillägg: Stephen Colberts hysteriska uppmaning till President Bartlet att benåda The A-team finns här.
Länge leve kungen.
Finalen av Vita Huset blev väl ungefär vad man hade kunnat vänta sig. Finstämt, stråkfyllt med förhoppningar om en ljus framtid för alla inblandade. Så klart gick Jed Bartlet runt i korridorerna och tog farväl av hela sin stab. Och för att liksom understryka lite extra hur personlig och empatisk den avgående presidenten var fick han fråga en anonym kontorsslav hur hennes mamma mådde. "Hälsa henne att jag ser fram emot att träffa henne snart igen". Charlie fick sin chefs gamla tummade kopia av den amerikanska konstitutionen, Toby sin benådan och nytillträdde Santos ett brev med goda råd.
Men det viktigaste rådet, den viktigaste lappen var den CJ överlämnade till Josh. Liten, gul, med fyra bokstäver. WWLD. What would Leo do. Håll dig till det så kommer allt gå bra.
Den avlinde John Spencer/Leo McGarry blir därmed en person av bibliska mått, och när vi ser hur Josh slår sig ner bredvid presidenten i ovala rummet är det som om allt kan börja om på nytt igen. Landet är i goda händer.
Tillägg: Stephen Colberts hysteriska uppmaning till President Bartlet att benåda The A-team finns här.
5 Comments:
Håller med, det blev ungefär som väntat - kanske lite väl svulstigt/flaggigt emellanåt, men det handlade ju ändå om att svära in en president. De är verkligen mästare på att mytologisera ämbetet och allt det står för. Här var inget öga torrt.
På det hela taget en värdig avslutning på en fantastisk serie vars sista säsong inte bara höll sig vid ytan utan skakade av sig Sorkin-spöket lagom till upploppet och höjde sig högt över närmast föregående säsonger.
Colberts uppmaning är för övrigt genialisk, och nästan logisk om man är med på "alternate universe"-tankebanorna.
Sen var jag ju för blind för att känna igen Aaron Sorkin som gjorde en cameo när America, America spelades på insvärningsceremonin. Men det gjorde han alltså. Rob Lowes replik: "Home sweet home" när den nya administrationen checkade in hade jag iofs kunnat vara utan. Men annars var det helt klart värdigt och bra.
Och är det inte för lite "alternate universe"-banor rent generellt? Jag blev jättepeppad av Colbert.
Missade helt Sorkin-cameon.
Apropå "alternate universe" (grymt underutnyttjat, håller med): hoppas du inte missat TeeVeePedia - de tar meta/alternate-fenomenet till en helt ny nivå.
Jag skrev om Sorkin-cameon i min blogg, men jag måste erkänna att jag råkade läsa om den på Studio 60-bloggen innan jag såg avsnittet. Så jag fuskade lite.
Sen såg jag att Martin Gelin har en något, ska vi säga mindre positiv kommentar på avsnittet på sin blogg. Dock med intressanta teorier kring Leo.
Martin: TeeveePedia var en ny bekantskap. Fantastiskt!
Konrad: Gelins Leo/Sorkin-teori kan säkert stämma. Däremot är jag tveksam till hans heroinliknelse mot slutet...
Skicka en kommentar
<< Home