Fotbollens tv-avtal är inte ens halvklart

Bravo. Så föll till slut den andra pusselbiten på plats. Men när Canal Plus och Svenska fotbollförbundet trumpetat ut hur härligt det är att de äntligen kommit överens om sändningsrättigheterna kring allsvenskan är det ju lätt att tro att allt är bra så. Tv-festen är räddad, typ. Men det är den ju inte alls.

Vad Canal Plus har säkrat är rättigheterna till "veckans match". Det vill säga 23 sändningar från allsvenskan 2006, att lägga till TV4:s 17 lördagsmatcher efter VM. Totalt 40 matcher, att jämföra med de över 100 PPV-matcher som tv-tittarna ännu inte är säkra på att kunna få se. Lite skillnad va?

Visst är jag glad över att vara garanterad en fortsatt fotbollsfest i kanalen som producerar bäst tvsport i Sverige, men en stor poäng med min digitalbox har hela tiden varit möjligheten att kunna löpa hem mitt favoritlags matcher. Okej, håller man som jag på Blåvitt, eller på något av Stockholmslagen också för den delen, kan man säkert räkna med åtminstone fyra-fem direktsändningar. Men jag nöjer mig ju inte med det. Jag vill kunna se ALLA matcher. Och för de mindre hippa lagens fans ser det säkert ännu mörkare ut, och orättvisan i detta kommer bli uppenbar om det inte kommer en lösning snart.

Nu är detta väl i ärlighetens namn inte Canal Plus fel. Kentaro Group som äger rättigheterna till allsvenskan har hela tiden sagt att de vill sälja kakan i tre delar. Lördagsmatcher, veckans match och sedan PPV direkt till kabeloperatörerna. Men poängen är att ingenting är klart än. Vad den schweiziske hästhandlaren än säger.