onsdag, maj 24, 2006

24-finalen räddad från att bli spydålig

Alla olycksdygns moder är till ända. Efter 22 galna veckor blev det avslutande dubbelavsnittet av 24 nästan precis vad man ville ha. Men det var faktiskt inte långt till kräkskänslorna.

Då så, nu har jag äntligen bevittnat finalen av årets bästa thrillerserie - nästan ett dygn senare än planerat på grund av min dåligt inpassade semester. Jag har noterat att vissa i kommentarstråden till mitt förra inlägg tyckte det var bra eftersom de var rädda för spoilers. Därför är det väl bäst att betona här och nu att ni som inte sett avsnitt 23 och 24 i den femte säsongen läser vidare på egen risk.

Vi börjar väl med det positiva. För trots att förväntningarna var högt ställda efter en helt makalös säsong drogs man med direkt. Ett urval bland de många höjdpunkterna var ju:
*** Jacks maskinlikna instruktioner till ubåtens mekanikervalp i hur man lönnmördar en terrorist med kniv. Komplett med den sjuka detaljen att attacken bäst sker på 18 tums avstånd.
*** Jack i duell med Henderson ovanpå utbåten. Riktig westernkänsla, och kul att få se Bauer bli personlig när han äntligen fick hämnd över sina döda vänner.
*** Hur Mrs Logan och Aaron nästan, nästan möttes i en kyss. How sweet är inte den omöjliga kärleken mellan en presidenthustru och en halvdöd secret service-agent.
***Att Chloes exman dyker upp. Och att han visar sig vara en damskoförsäljande womanizer med expertkunskap i datakryptering. Undrar just hur de möttes första gången?
***Scenen där Keifer leker Judge Dredd med President Pussy som åtalad. Man satt bara och väntade på ett "I am the law", som tyvärr aldrig kom.
***När Bill Buchanan ger Chloe Edgars fotografi av dem två. Så fint, så fint.

Men. Ett tag där, när despoten Logan blivit bortförd, alla känner lycka och Jack hånglar upp Audrey (kan inte någon skjuta henne?) blev det för mycket. All tillrättalagdhet framkallade spysmak i munnen och hoppet om säsong 6 var nästan ute. Tur då att ett gäng arga kineser från säsong fyra kunde komma till hela seriens räddning. För även om jag kommer sakna Logan bådar flytten av CTU till mittens rike faktiskt gott. Synd bara att det dröjer till januari innan vi får se en hur det går.

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Men... hela det där "tillrättalagda", lyckliga slutet... det första man tänkte var ju att "åkej, snart rämnar idyllen"... det andra man gjorde var att kolla hur många minuter det var kvar. Yes, tio minuter, då hinner det här fuckas upp riktigt ordentligt! Och man mindes hur allt ställdes på ända sista tio av förra säsongen.
Hur kunde du TRO att det skulle sluta lyckligt mellan Jack och Audrey?
Nästan-kyssen, ja – fantastiskt bra teve. Den där decimetern som skiljde dem åt. Samma sak när Bill tackar Chloe, att det inte är några kramar nånstans. Har de protocol på sånt också?

8:57 fm  
Blogger Måns said...

Nä, alltså, det är klart att det var jävligt korkat. Men just där och då hade jag inte koll på tiden. Tyckte mest att det var väldigt konstigt att Kim Bauer hade telefonnumret till ett gammal tryckeri i Pasadena men antog att samtalet kopplats via CTU och...

Som du hör har jag inte något försvar egentligen. Men jag tycker fortfarande att det blev FÖR mycket gull för magens bästa. När ingen annan ens får kramas blir det ju motbjudande när Jack grovhånglar upp Audrey.

Skönt att det ordnade upp sig till slut.

12:29 em  
Anonymous Anonym said...

Jag satt tvärtom och bara väntade på första bästa kines. Och så kom han. "Din dotter i telefon därinne..."

1:56 em  
Blogger Henke said...

"När Bill Buchanan ger Chloe Edgars fotografi av dem två. Så fint, så fint."

Nänä, det var ju Edgar och Chloe på bilden.

12:26 em  
Blogger Måns said...

Syftningsfel av mig. Det var det jag menade.

11:46 em  
Anonymous Anonym said...

Slutet kändes väldigt lättläst, lite synd. Att Kim helt huxflux ville prata med sin pappa klockan 06:00 på morgonen? Och att sedan samtalet är kopplat till en industrilokal? Eh.

Att sedan de hinner ta jack, föra honom till en båt, tortera honom, och samtidigt sjösätta båten så den hamnar långt ut i vattnet, på typ 15-20min. Där försvann alla tidsperspektiv som fanns. Iofs håller inte alltid 24 riktigt sig inom riktiga ramar om tid, men det blev ju lite extremt.

12:41 fm  

Skicka en kommentar

<< Home