Två nya seriepremiärer som iallafall lovar gott

Höstpremiärerna duggar tätt nu, och även om det är svårt att trumfa Aaron Sorkins comeback så ser det helt klart lovande ut. Gårdagens Jericho och Kidnapped visar båda klara ansatser till kvalitet - även om det är birollerna som lyfter dem.

Jericho först är CBS Lost-kontring. En stad i Kansas isoleras efter vad som verkar vara minst två atombombsattacker mot USA. Oroliga invånare ska nu försöka ta reda på om de är de enda överlevande i landet, och de mystiska katastrofvibbarna gör det så klart omöjligt att inte tänka på ABC:s ö-drama.

Pilotavsnittet har dessutom klara kvaliteter, även om Scream-Skeet Ulrich i huvudrollen känns felplacerad. Gerald McRaney och Pamela Reed är dock sevärda som borgmästarparet stadsborna samlas kring. Jag tänker iallfall ge Jericho ett par veckor till.

Gårdagens andra premiär, NBC:s Kidnapped, kretsar kring en förmögen New York-familj vars son kidnappas. In kommer frilansagenten som lovar att göra allt för att befria honom, samtidigt som FBI försöker blanda sig i.

Även här känns huvudrollsvalet konstigt - Jeremy Sisto har ju inte direkt "det", men vad spelar det för roll när favoriten Delroy Lindo lyser upp varenda scen han är med i. Egentligen verkar Kidnapped i och för sig vara ett rätt konventionellt snutdrama, men efter att ha läst diverse förhandskollar så verkar det som om det finns en del annat spännande under ytan. Även de får ett par veckor till på sig innan jag avskriver dem helt.

Tv-konungens återkomst

Det är klart nu.
Studio 60 on the Sunset Strip ÄR höstens tv-upplevelse.

Jaja, det är möjligt att jag personligen är lätt Aaron Sorkin-skadad för tillfället. Försommarens Sports Night-plöjande har nämligen följts av ett Vita Huset-maraton. Först The Bartlet Years-boxen från början (satan vad bra säsong två och tre är - helt sjukt...) och nu avrundar jag så smått med andra halvan av säsong sju som damp ner förra veckan.

Därför hittar jag ju så klart hur mycket som helst att jubla över i Studio 60-premiären. De återanvända skådespelarna (Whitford, Perry, Busfield (han har ju varit fantastisk i allt sedan thirtysomething!), Huffman), den grafiska formen (samma typsnitt som Vita Huset), West Wing-nicken i öppningssketchen... Lägg dessutom till Amanda Peet som kommer vara ett lite mirakel. Ja, listan går att göra lång.

Viktigast är väl dock ändå den där Sorkinska känslan som infinner sig i magen ganska omedelbart, och sedan hänger kvar hela vägen tills dess att Matt och Danny kliver upp på scenen för att hälsa på sin nya cast. Och därmed cementerar fast måndagar som min nya favoritdag under tv-hösten.

Jack Bauer på riktigt?

Jack Bauer finns i verkligheten.
Iallafall hans arbetsplats.

Inför dagens femårsjubileum av terrorattackerna mot New York, besökte George Bush det nya antiterroristcentrat i Virginia. National Counterterrorism Center som det egentligen heter har varit jättehemligt länge, men i samband med presidentens besök släpptes även de första bilderna där inifrån. Och dröm om förvåningen när man då får se att stället ser ut som en kopia av CTU:s lokaler i 24.

Kolla själva - bilden här intill är alltså från NCC, inte CTU.
Helt sjukt.

Några andra premiärdatum

Höstsäsongen smygstartade ju på riktigt förra veckan när tredje säsongen av House rullade igång.
Här några andra säsongspremiärer de närmaste veckorna (notera att listan är långt ifrån komplett):

Måndag 18 september:
Studio 60 on the Sunset Strip (säsong 1) - NBC
How I met your mother (säsong 2) - CBS
New adventures of old Christine (säsong 2) - CBS

Tisdag 19 september:
Smith (säsong 1) - CBS
Jericho (säsong 1) - CBS

Torsdag 21 september:
Grey's Anatomy (säsong 3) - ABC
Shark (säsong 1) - CBS

Måndag 25 september:
Heroes (säsong 1) - NBC

Tisdag 3 oktober:
Veronica Mars (säsong 3) - The CW

Eddie Izzard frontar FX nya dramaserie

Eddie Izzard gör amerikansk tvseriedebut.
Hurra!

Kabelkanalen FX har verkligen rosat marknaden de senaste säsongerna. Först med fantastiska terrordramat Sleeper Cell (nu på SVT) och senast med André Braughers strålande comeback Thief.
Nu skriver NY Post att nästa storsatsning är The Riches - ett familjedrama om två gifta con artists som försöker passera som en vanlig familj.

Det stora glädjeämnet i det här är naturligtvis faktumet att Eddie Izzard spelar den manliga huvudrollen. Izzard har länge ansetts vara en av planetens roligaste människor, och om ni inte har sett vad han gjort tidigare föreslår jag att ni omedelbart kilar iväg och köper till exempel Dress to kill på dvd.

House tillbaka utan käppen

Smärtfri? Check.
Glad och trevlig? Check.
Bryr sig om patienternas anhöriga? Check.
House är tillbaka.

Om man aldrig sett ett avsnitt tidigare hade det nog varit svårt att överhuvudtaget förstå tjusningen när tredje säsongen av Världens Bästa Läkarserie nu kickar igång. För precis som jag fruktade var den tidigare invaliden House nu symptomfri (nästan) efter att ha kommit på botemedlet för sina bensmärtor när han låg i koma.

För att liksom demonstrera detta extra tydligt ägnar han säsongspremiären åt att jogga, åka skateboard och springa i sjukhusets trappor. Hans tidigare cynismer är som bortblåsta, och när en multiinvalid patient kommer in till sjukhuset ägnar House till och med tid åt att få mannens anhöriga att känna sig bättre (otänkbart tidigare).

Okej att den nye House säkert funkar ett tag. Nyhetens behag, liksom. Men en av de stora poängerna har hela tiden varit kombinationen cyniskt rövhål och briljant tänkare. Att gilla någon som är hjälte och bad guy samtidigt. Att ta bort det tror jag är ett stort misstag.

Fast slutet lovar ju faktiskt en hel del. Dessutom vet vi ju inte - hela avsnittet kan ju varit en komatos dröm av en House som ligger kvar på behandlingsbordet.

Talkshowstjärnan - nu på Hornsgatan

David Sedaris är mycket mer än Amys brorsa.
Nu finns han dessutom på svenska.
Hej förresten, det var ett tag sedan sist. Men nu är jag tillbaka, laddad med energi inför en spännande tv-höst. Och med ett teatertips som tar avstamp hos David Letterman.

En av mina absoluta favorittalkshowgäster (förutom Tom Selleck) har alltid varit David Sedaris. Första gången jag såg honom var hos Letterman, för typ sex år sedan när han lanserade boken Me talk pretty one day, och det var något i hans självcentrerade, akademiskt smådryga jättefjolliga sätt som direkt slog an en sträng.

Givetvis rekommenderas det mesta han skrivit (framförallt essäsamlingen Naked som är helt hysterisk. Men nu framförs dessutom ett par av hans texter för första gången på svenska, och ni som befinner er i Stockholm gör bäst i att besöka Teater Tribunalen på Hornsgatan där föreställningen Det sista ni hör av mig spelas under hela september. Den roligaste timme ni kommer ha på länge, jag lovar.

(Om det här verkade pretto... lugn, det är det inte. Och förresten kommer säkert nästa post att handla om typ vilket mailprogram Veronica Mars använder nästa säsong...)